Phileas Fogg reste jorden runt på 80 dagar i Jules Vernes romanklassiker med samma namn.
I en debattartikel i Aftonbladet (5/3 2014) lovade den blivande utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) mer eller mindre – mest mindre om man får tro honom själv – att han kunde rädda den svenska skolan på 100 dagar. Två år senare, när misslyckandet var ett faktum, skyllde han ifrån sig på att klantiga formuleringar, en klickvänlig rubrik och en av högerns kampanjsajter. (Aftonbladet 14/10 2016)
Det får vara hur det vill med den saken. Men faktum är att varken högre löner, färre som flyr yrket eller ett ökat antal anställda har hjälpt. När det ringer in och höstterminen börjar möts eleverna av allt fler obehöriga lärare.
Enligt Skolverkets statistik har de behöriga lärarna minskat från 80 till 70,7 procent de fyra senaste läsåren.
Illavarslande siffror som varken kan skyllas på röda eller blåa regeringar. Som skolpolitiker vänder du inte utvecklingen i skolan på några år. Därför det är också så viktigt med en skolpolitik som inte vänder kappan efter opinionsvinden.
Dagens elever har rätt att kräva bra lärare och en god och likvärdig utbildning. Ju bättre utbildade lärare desto större möjlighet till en god utbildning.
Inte för att en obehörig lärare per automatik är en dålig lärare, lika lite som avlagd lärarexamen är en garanti för att man är en duktig lärare, men utbildning och kompetens är i de flesta fall en god hjälp på vägen.
Hur ser det då ut i Skellefteå?
Tackar som frågar, ganska bra, Skellefteå är bättre än riksgenomsnittet. Ungefär 14 procent av lärarna är inte behöriga, jämfört med förra läsåret är det ingen skillnad. Men hur kan då Skellefteå ha så bra siffror, kommunen är som bekant inte riksbekanta för sina höga lärarlöner.
Närheten till lärarutbildningen i Umeå är en viktig faktor. I dag har Umeå förhållandevis ”gott om lärare” och de som ”blir över” och vill bo kvar i regionen kan till exempel välja att bosätta sig i Örnsköldsvik eller i Skellefteå. En annan viktig faktor är att många av Skellefteås lärare är lite äldre och har hunnit rotat sig.
Därmed inte sagt att Skellefteås skolvärld är problemfri – för det är den inte.
Men det som i dag är en av Skellefteås starkaste styrkor, de äldre lärarna, kan bara på några år förvandlas till det stora problemet. Lärarbristen kommer att förvärras när äldre lärare går i pension – och de är förhållandevis många i Skellefteå.
Eller som Fredrik Svensson, utredare på Universitetskanslersämbetet (UKÄ) konstaterar: Lärarbristen är inte ett problem som vi håller på att lösa, det är ett problem som tilltar. Tydligast är situationen i de nordliga länen, Arjeplog och Malå saknar till exempel unga lärare (25–32 år).
Fredrik Svensson tycker också att det är dags att sluta låtsas som att lärarbristen går att utbilda bort. Det är bara att hålla med. Här krävs helt andra åtgärder.
För att täcka behovet måste en fjärdedel av alla som de kommande åren går ut gymnasieskolan med grundläggande högskolebehörighet utbilda sig till lärare. Det är helt orimligt, påpekar han för TT.
Det talas om fler yrkeskategorier i skolan, till exempel lärarassistenter, att lärare måste få vara lärare, det talas om att försöka locka tillbaka de som inte längre är verksamma i skolan och det talas om att minska klasserna. För Skellefteås del hade en lokal lärarutbildning varit rena rama högvinsten. Att på ett helt annat sätt än i dag ta vara på värdefull lärarerfarenhet hos nyanlända är ytterligare en möjlighet. För att möta lärarbristen behövs en kombination av åtgärder. Lärarna måste helt enkelt användas på ett mer effektivt sätt.
Olyckskorparna kraxar allt högre, med rätta. Det bästa Skellefteå kan göra är att anpassa skolan till en situation med lärarbrist – och agera därefter. I det här fallet kommer det inte att bli bättre med åren.