Statsminister Stefan Löfven (S) försöker peka ut färdriktningen för landsbygdspolitiken.
Det har varit landsbygdsriksdag.
I Örnsköldsvik, Ångermanlands största stad. Som om landsbygden torrlagts på anläggningar stora nog att hysa ett sådant evenemang.
Det är snart val, om knappt fyra månader. De politiska partierna vet att det finns röster att hämta på landsbygden. Från att ha varit en mer eller mindre bortglömd fråga har landsbygdspolitiken blivit glödhet. Bland partiledarna var det endast KD-ledaren Ebba Busch Thor som valde att inte prioritera landsbygdsriksdagen.
Det partipolitiska budskapet är lika enkelt som det är falskt: Rösta på mitt parti så kommer allt att ordna sig, hela Sverige kommer att leva.
Nu förhåller det sig inte så. Att lova är en sak, att hålla vad man har lovat någonting helt annat. Hela Sverige kan omöjligt ha samma förutsättningar till offentlig service, affärer, bensinmackar, friluftsbad och restauranger. Att bo glest är att välja bort en del av livets bekvämligheter.
Den politiker som ett valår påstår att hela Sverige omöjligt kan leva begår politiskt självmord. Däremot vore det tacknämligt om retoriken blev mer realistisk och förankrad i verkligheten, mindre högljudd. Det hade alla vunnit på.
En omskrivning, översatt till svensk landsbygdspolitik, av den amerikanske presidenten John F Kennedys visdomsord i sitt installationstal i januari 1961 kunde lyda så här: Fråga inte vad landsbygden kan göra för dig som politiker, fråga vad du kan göra för landsbygden.
Det hade i sanning varit en mycket bättre utgångspunkt än dagens landsbygdspopulism och högljudda retorik.
SVT valde att fokusera nyhetsrapporteringen från landsbygdsriksdagen på ett praktgräl mellan partiledarna Jonas Sjöstedt (V) och Jimmie Åkesson (SD). Sjöstedt tyckte att Åkessons högersvans, nazisterna, var ett av landsbygdens största trygghetsproblem, medan Åkesson ansåg att det i stället var vänsterextremismen.
Oklart vem som vann ordväxlingen.
Att grupperingar långt ut på höger- respektive vänsterkanten är ett problem går inte att förneka. Men det finns bättre forum att ta den debatten i. Politisk pajkastning är inte lösningen på landsbygdens problem med bland annat brister i offentlig service och högt skattetryck.
Och landsbygdens problem minskade inte när flygbolaget Nextjet gick i konkurs, efter en lång period av ekonomiska bekymmer, och med runt 100 miljoner kronor i skulder. Bland de stora förlorarna finns en rad mindre Norrlandskommuner, bland dem Arvidsjaur med en växande bilindustri och en växande turistnäring.
Det dröjde inte länge förrän politikerna såg en möjlighet att plocka poäng på flygbolagets kraschlandning. Moderaten Edward Riedl konstaterade på Facebook att ”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har nu med flygskatt och Norrlandsfientlig politik lyckats få bort ett flygbolag.” Och fick omedelbart mothugg av Isak From (S).
Statsminister Stefan Löfven (S) tyckte att det var fruktansvärt och finansminister Magdalena Andersson (S) använde adjektivet förskräckligt.
Konkursen har ingenting med flygskatten att göra. Nextjets problem började långt dessförinnan. Däremot är det intressant att notera hur socialdemokratiska toppolitiker gjorde på stället helt om. Från att ha försvarat flygskatten, som ett sätt att minska flygandet, till att tycka att det är fruktansvärt och förskräckligt nu när flyget minskar.
Det går inte att tolka på något annat sätt än att flygskatten i första hand är en påfyllning av statskassan, det fiskala syftet, först i andra hand en miljöskatt.