Ärende 16: Ändring av kommunfullmäktiges arbetsordning.
Ärende 17: Arvodesreglemente för förtroendevalda i Skellefteå kommun från och med 2019-01-01.
Bakom den osexiga kanslisvenskan döljer sig två intressanta ärenden som handlar om demokrati och synen på densamma.
Det har muttrats i fullmäktigebänkarna; sammanträdena är alldeles för långa. Om det råder det politisk enighet. Det råder också politisk enighet om att huvudorsaken till de långa sammanträdena är de långa interpellationsdebatterna.
En del tycker att interpellationerna mest av allt är ett spel för galleriet. Men interpellationsverktyget får inte underskattas. I en demokrati är det viktigt att oppositionen får komma till tals. Interpellationsdebatterna är deras möjlighet att i offentlighetens ljus granska majoritetens politik. Interpellationerna gör oppositionen mer synlig.
Dagens dagordning i ser ut som följer: Frågor och interpellationer, lunch, beslutsärenden och tillbaka till interpellationerna. Det finns ledamöter som vill ha en annan turordning. Att sammanträdet inleds med beslutsärenden, följt av motioner, interpellationer och frågor.
Beslutsärenden och motioner eller frågor och interpellationer medan hjärnorna är pigga och de flesta ledamöterna fortfarande är närvarande?
– Vi får inte nedgradera interpellationerna, det gör vi om vi flyttar på dem, menade Liberalernas gruppledare Andreas Westerberg.
Så sant som det var sagt.
Samtidigt var det de långa sammanträdena.
Kortare och färre inlägg är självklart en möjlighet. Västerbottens läns landsting har valt en annan väg. Där låses talarlistan efter de första inläggen från interpellant och svarande. Talträngdheten ska alltså vara planerad i förväg, inte hastigt påkommen. Det har gjort att debatterna generellt sett blivit kortare.
Men det förutsätter att alla partier är överens.
För kommunfullmäktiges ledamöter handlar det om en omställning. De måste lära sig att få lika mycket sagt på kortare tid. Risken är dock att brist på tid kompenseras av förenklade och högljudda inlägg. Den risken får det inte bortses från när Skellefteås nya kommunfullmäktige tar tag i frågan efter valet.
För kommunfullmäktige gick aldrig till beslut. Ordföranden Tomas Marklund (S) äntrade talarstolen och föreslog att frågan skulle avgöras efter valet, när ett nytt kommunfullmäktige valts, eftersom det är de som ”drabbas” av den nya arbetsordningen. Ett klokt förslag som också vann fullmäktiges gillande.
På tal om kloka förslag. När frågan om arvode för förtroendevalda i Skellefteå kommun diskuterades gick den förre sverigedemokraten, den numera politiske vilden, Peter Lindqvist upp och ville att politiker ska ha någon form av närvaroplikt för att arvoderas. Ett utmärkt förslag som Liberalernas Lars Åhman nappade på.
Det arvode som diskuterades var mandatstödet, det vill säga det grundläggande arvode som partierna får för att någon av deras förtroendevalda har ett uppdrag.
Ska mandatstöd utgå till partier vars ledamöter inte närvarar vid sammanträden?
Peter Lindqvist och Lars Åhman pläderade klokt, men inte speciellt framgångsrikt, för att frågan skulle utredas.
Den socialdemokratiska majoriteten sa nej till förslaget. Varför kan man självklart fundera över.