Världen har blivit överfull av saker som överlevt sig själva.
Listan kan göras lån: Från människans första redskap, via skrivmaskiner och Mp3-spelare, till radio- och tv-licensen.
Enligt radioprogrammet ”Medierna i P1” vill den utredning som tittar på framtidens public service-finansiering att radio- och tv-licensen ersätts med en avgift som tas ut via skattsedeln. Den nuvarande avgiften har överlevt sig själv, både tekniskt och politiskt, säger Olof Lavesson, moderat ledamot i public service-kommittén till Medierna.
Det är bara att hålla med.
Redan 1907 infördes en slags avgift för bruk av radioanläggning. Kungliga Majestätet skrev ut licenserna. 1924 befriades ”majestätet” och Kungliga Telegrafstyrelsen övertog uppgiften. I mitten av 1950-talet gjorde teven sitt intåg i de svenska hemmen och en tv-licens infördes 1956.
Det stora genombrottet kom 1958 i samband med fotbolls-VM i Sverige.
Via kabel-tv fick svenska folket så småningom tillgång till utländska kanaler, TV4 började med sina sändningar via marknätet 1990 och i dag utmanar internet hela medievärlden. När sedan Högsta förvaltningsdomstolen i juni 2014 slog fast att en dator inte kan räknas som en tv-mottagare innebar det i princip att den svenska finansieringsmodellen var dömd till undergång.
Till och med Socialdemokraterna, som in i det sista ihärdigt försvarat radio- och tv-licensen, har tvingats inse att den tekniska utvecklingen gör det omöjligt att behålla den licensfinansiering som vi ser i dag. En inkomstbaserad avgift, kopplad till den individuella inkomsten, men med ett tak, som alla ska betala, en radio- och tv-skatt, är att föredra framför ett system som uppmuntrar till fusk, trots alla varningar om sniglar i ögonen.
Men hur public service ska finansieras är bara en del av en betydligt större problematik. Nästa fråga är vad som ska finansieras; om SVT ska ta upp kampen med TV4 och de andra kommersiella tv-kanalerna med massor med sport, lättköpta underhållningsprogram och allehanda tingeltangel, eller om SVT ska strunta i tittarsiffrorna och satsa på fördjupningar och analyser.
Mera Ingmar Bergman och mindre Stefan & Christer, bildligt menat, naturligtvis.
För faktum är att SVT:s programtablåer alltmer kommit att likna de kommersiella kanalernas. Det är en olycklig utveckling. Public service borde ägna sig åt annat än underhållning i en tid när seriös journalistik har det svårare än på länge.
Oberoende, granskande och objektiv journalistik som ifrågasätter makten är en grundpelare i varje demokratiskt samhälle. Den blir extra viktig där desinformationen flödar, där alternativa nyhetssajter vinklar och förvränger eller rent ut sagt hittar på.
Här har public service, och självklart också de privata mediehusen, en både stor, viktig och svår uppgift. Om journalistiken ska ha något existensberättigande även i framtiden måste trovärdigheten fortsatt vara hög.
Public service-kommittén ska presentera sitt förslag för regeringen den 17 november i år. När det väl är gjort, och riksdagen fattat beslut, behövs en genomgripande diskussion om vilken roll public service ska spela i det nya medielandskapet. Frågan är hur man på bästa tänkbara sätt säkerställer hög journalistisk kvalitet utan att för den skull använda sin särställning för att konkurrera ut privata mediehus.