Lärarna har fått högre löneökningar än övriga arbetsmarknaden varje år under avtalsperioden 2012–2015.
Bristen på sjuksköterskor, framför allt på specialistsjuksköterskor, har gjort att deras löner också har ökat.
Lärarna, sjuksköterskorna, poliserna, socialsekreterarna, och med dem många andra yrkesgrupper inom offentlig sektor, ska självklart ha betalt efter kvalifikation och ansvar.
Men vem tänker på undersköterskorna i Kommunal? Att de i det senaste avtalet fick en extra löneökning utöver industrins märke var ett unikt avsteg beskrivs i diverse framgångstermer.
Mer pengar i börsen löser dock inte de grundläggande problemen. Resurserna till äldreomsorgen har minskat sedan 1990-talet, sett till behoven. Var fjärde vårdplats har försvunnit sedan 2000. Personalens missnöje ökar. Larmen om hög sjukfrånvaro ljuder högre och högre.
Mellan 2012 och 2016 anmälde arbetsgivare från hemtjänsten och särskilda boendeformer 18 000 arbetsolyckor med sjukfrånvaro som följd och 6 500 arbetssjukdomar till försäkringskassan. Det handlade om allt från belastningsolyckor, hög arbetsbelastning och stress till hot och våld.
Oroar du dig för framtidens äldreomsorg?
Det gör du rätt i.
På debattplats i dagens Norran skriver Tobias Baudin och Håkan Nilsson från Kommunal om jakten på minuter inom äldreomsorgen: ”I en helt ny undersökning bland 12 000 medlemmar i Kommunal konstaterar 71 procent av undersköterskorna att bemanningen inom äldreomsorgen är undermålig varje vecka. Färsk statistik visar att i Västerbotten anser så många som 40 procent att bemanningen är så låg att den innebär en risk för de äldre varje vecka eller mer.”
Ingen politiker kan vara ovetandes.
Enligt en undersökning från ”Nationellt kompetenscentrum anhöriga” trivs svensk personal i äldreomsorgen sämst i Norden.
Ingen politiker kan vara förvånad.
Undrar om alla av majoritetens politiker var uppdaterade när socialnämndens boendeplan debatterades i måndags. En som var det var socialnämndens ordförande Kenneth Fahlesson (S): ”Vi behöver ett nytt äldreboende. Men vi behöver också pengar för det, det kommer att bli tufft.”
Ja, det kommer att bli tufft, inte bara för nämnden. Det kommer att bli tufft för vårdpersonalen också. Antalet patienter per personal har ökat sedan 2005 och de har samtidigt blivit mer vårdkrävande. Det innebär mer stress, fler tunga lyft och en känsla av otillräcklighet som tär.
Självklart är det viktigt att debattera socialnämndens boendeplan. Men minst lika viktigt borde det vara att diskutera minutjakten, jag skulle nästan vilja kalla den minuthysterin, inom äldreomsorgen. Den som kostar kommunen stora pengar i form av sjukskrivningar. Ungefär 30 miljoner kronor närmare bestämt.
Men så här på slutet av en ledare, som nästan bara haft sorglig fakta att erbjuda, lyser solen fram mellan orosmolnen. 2015 hade socialnämndens ansvarsområden en sjukfrånvaro på nio procent, enligt den senaste siffran har den sjunkit till 8,1 procent. Under riksgenomsnittet, låter socialnämndens ordförande hälsa.
Varannan svensk undersköterska och vårdbiträde funderar på att sluta. Det och vilka åtgärder som behövs för att en majoritet av dem ska stanna kvar och trivas på jobbet borde ha diskuterats parallellt med boendeplanen. Mer resurser och bättre personalpolitik är det enda som hjälper.