Bara så att du vet det.
Arjeplog, Arvidsjaur, Malå och Norsjö tillhör landets 23 mest problemtyngda glesbygdskommuner. Men de här kommunerna har inte bara större problem än många andra, de utgör också ett bevis på att den rödgröna regeringen har bekymmer.
I måndags presenterade statsminister Stefan Löfven (S) och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) regeringens nya landsbygdspolitik. ”Klyftan mellan stad och land ska slutas”, konstaterade Löfven bland annat vid en pressträff.
Men redan dagen innan hade Miljöpartiet meddelat att man vill gå längre än den regering man är en del av. ”Vi ser ju att människor flyttar från glesbygden. Vi behöver göra det möjligt för människor att stanna och också flytta tillbaka”, sa språkröret Isabella Lövin till Ekot.
Och meddelade att hennes parti ville sänka skatten och halvera arbetsgivaravgiften i de 23 kommunerna.
Kostnad: Två miljarder kronor.
En gång är ingen gång, två gånger är en vana, brukar det ju heta.
Miljöpartiet har vid betydligt fler tillfällen än två, som är en vana, deklarerat en avvikande ståndpunkt gentemot regeringen. Vad gäller landsbygdspolitiken kan man konstatera att MP inte fullt ut delar regeringens politik, den regerings politik som man själv är en del av.
Förr om åren valde ministrar med en avvikande uppfattning att avgå. Nu väljer andra ministrar att sitta kvar. Statsminister Löfven kan därmed lägga ytterligare ett bekymmer till samlingen av bekymmer; ministrar som gör att regeringen talar med kluven tunga. Det är inte bra.
Vad som däremot är bra är att den rödgröna regeringen insett att någonting måste göras åt den svenska landsbygden. Många regeringar har försummat den. Statliga jobb har kommit och gått, stödpaket likaså, men resultatet låter vänta på sig.
Det är valår i år. Varje röst är viktig. Den rödgröna regeringens invit till landsbygden och glesbygden formuleras i eleganta skrivningar, som att ge ”likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en hållbar utveckling i hela landet”. En mer omfångsrik omskrivning av Hela Sverige ska leva.
Hur detta ska gå till?
Den som hade hoppats på en rad nya konkreta åtgärder hoppades förgäves. I stället bygger regeringens landsbygdsproposition på de förslag som den parlamentariska landsbygdskommittén lade fram för lite mer än ett år sedan. Det ska satsas på näringsliv och företagande, på landsbygds- och naturturism och på infrastruktur.
Därtill har regeringen tillsatt utredningar som ska titta närmare på en nedskrivning av studielån för de som stannar kvar i glesbygdsorter och ett förändrat reseavdrag som ska gynna glesbygdsbor. Det ska också bli lättare för bönder att sätta upp bevakningskameror i akt och mening att förhindra stölder av lantbruksmaskiner.
Förr om åren räknade statsmakten med att landsbygden skulle stå med kepsen i handen, buga och bocka och tacksamt ta emot de statliga stödjobb som erbjöds. Nu handlar det mer om att tillhandahålla förutsättningarna och tro på landsbygdens möjligheter att klara sig själv, bara de rätta verktygen ges.
För att så ska bli fallet gäller det att landsbygdsfrågorna inte används som slagträ i partipolitiska debatter. Med tanke på Miljöpartiets agerande, och att Alliansen hoppade av förhandlingarna om en landsbygdsproposition, är det uppenbart att så redan är fallet.