Det är mindre än ett år kvar till valet.
Kanske var det därför som det i varje fall stundtals slog gnistor om söndagskvällens partiledardebatt i SVT. Men förmodligen handlade det också om att den rödgröna regeringen – med lojal support från Vänsterpartiet – redan från början ville sätta den nya Moderatledaren Ulf Kristersson på plats och visa vem som bestämmer.
Nu lyckades inte det sistnämnda. Kristersson bet ifrån sig och duellen mot statsminister Stefan Löfven (S) slutade i remi. Att han under resten av kvällen hamnade lite i skymundan får tillskrivas det faktum att det tar tid att komma in i rollen som partiledare och ta för sig i debatten.
Han får betyget 3,5 på en femgradig skala. Han var rapp i repliken, skicklig som retoriker.
Kristersson ska också ha en guldstjärna för att han inte hängav sig åt verbal pajkastning. Det politiska samtalet behöver moderniseras utan att avintellektualiseras. Att som MP-språkröret Gustav Fridolin kallade Jan Björklund (L) för prins John, är bara korkat, om man vet vad prins John står för i legenden om Robin Hood.
Det är första, och förhoppningsvis sista gången jag använder det ordet korkat i en ledare. Om jag räknat rätt är det här ledare nummer 1 889.
Kära partiledare, era väljare är inte dumma, de kommer att genomskåda er. Var roliga, var fyndiga, men visa samtidigt väljarna och varandra respekt. Låt oss slippa tramp i klaveret.
Centerledaren Annie Lööf har fullkomligt rätt när hon säger: Vi måste visa väljarna respekt.
En partiledardebatt handlar per automatik om rikspolitik. Förhoppningsvis ska de politiska besluten drabba (eller gynna) alla lika mycket.
Men nu är det inte så. När Gustav Fridolin (MP) och Annie Lööf (C) debatterade miljö och klimat blev Miljöpartiets storstadsperspektiv skrämmande tydligt. Medan Fridolin drömmer om höghastighetståg mellan storstäderna drömmer många inlandsbor om farbara vägar.
Nu senast blev det illustrerat av SVT Västerbotten i ett nyhetsinslag om väg 363 från Umeå till Ammarnäs. Turister undviker Ammarnäs för att vägen dit är så dålig, säger en företagare, en busschaufför menar att trafiksäkerheten är hotad.
Miljön är en symbolfråga för både Centerpartiet och Miljöpartiet. I den kontexten har flygskatten blivit en symbolfråga för symbolfrågan. Medan Fridolin vill plocka fram piskan vill Lööf skala moroten. Bestraffa de som släpper ut eller se till att de tankar rätt. Centerpartiet vill till exempel ha mer biobränsle i flygbränslet.
Kritiken mot flygskatten i norr är massiv. Vi är helt beroende av flyget, säger Lorents Burman (S), kommunalråd i Skellefteå. Flygskatten skulle skada möjligheterna till jobb och tillväxt, säger Niklas Nordström (S), kommunalråd i Luleå. Hela Sverige ska leva, pyttsan, säger Lotta Åman (S) kommunalråd i Arvidsjaur.
Förvisso är förslaget till flygskatt reviderat, men kritiken kvarstår. Framför allt handlar det om att den är ineffektiv och att det saknas alternativ.
Stad och land går inte hand i hand, oavsett var politikerna säger.
Så varför gör du inte ett nedslag i verkligheten. Gustav Fridolin? Du är välkommen till Skellefteå. Om nu flyget är så skadligt för klimatet så går det ett tåg från Stockholms Central 20.06. Du är framme i Bastuträsk knappt tio timmar senare. Du stiger av kl 05.44. Om jag läser tidtabellerna rätt så går det en tågbuss strax efter sex till Skellefteå. Två timmar och ett bussbyte senare är du framme.
Välkommen till en helt annan verklighet än den du vurmar så mycket för framför partiledardebattens kameror.