Att minimera andelen mat som slängs i onödan är en angelägen fråga ur ett hållbarhetsperspektiv, både när det gäller miljö och ekonomi.
Påsken är en stor mathögtid, den största näst efter julen.
Vi äter sill, lamm, lax och godis, vi dricker påskmust och äter ägg så det står härliga till.
Nu när påsken är över, och vardagen gör sig påmind, syns följderna av påskfrosseriet i kylskåpet. Den gravade laxen och den rökta rödingen trängs med fårfiolen och alla de halvätna sillburkarna. Risken är att i varje fall en del av påskresterna försvinner ner i slasken om någon vecka.
Matsvinnet är ett globalt problem. I u-länderna förstörs en del av maten redan på vägen till den lokala marknaden. Mjölken surnar och fisken börjar lukta illa i värmen. I den rika delen av världen hamnar överskottet i soptunnorna.
Hushållen slänger ungefär 35 procent av all den mat som kastas bort. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) slängs ungefär en halv miljon ton ätbar mat och dryck i sopor och hälls ut i avlopp i svenska hushåll varje år. Det innebär att drygt 50 kilo mat och dryck per person kastas i onödan.
Det är dock orättvist att skylla slöseriet enbart på konsumenterna.
För återstoden, den största delen, 65 procent av matsvinnet kommer från restauranger och skolor, från matindustrin och affärskedjor och från producenterna.
Mycket av den mat som produceras kasseras nämligen redan i producentled. Affärerna brukar inte, på grund av kundernas krav på matestetik, vara särdeles intresserade av att ta emot frukt, grönsaker och rotfrukter med skönhetsfel.
Potatisodlaren Hans Westlund i Sundsvall tvingas till exempel slänga en femtedel av skörden på grund av skönhetsfel. (SVT 27/3 2018)
Att minimera andelen mat som slängs i onödan är en angelägen fråga ur ett hållbarhetsperspektiv, både när det gäller miljö och ekonomi. Produktionen av den mängd mat som slängs varje år motsvarar utsläpp på omkring två miljoner ton koldioxid. Det motsvarar cirka tre procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.
Även om Sverige är ett av världens miljövänligaste och modernaste länder är man långtifrån bäst i klassen inom alla områden. Att hitta en lösning på matsvinnet är ett sådant. Där har fransmännen kommit mycket längre. Där förbjuder en ny lag butiker att slänga överbliven mat. Den måste ges bort till behövande eller bli djurfoder.
Den franska lagen kan ha drivits på av butiken Intermarchés kampanj ”Inglorious fruits and vegetables”. När de ”fula” grönsakerna såldes 30 procent billigare fick det stort genomslag för några somrar sedan.
I Finland har ekokedjan Ruohonjuuri lyckats få ner svinnet till i princip noll. Livsmedel och kosmetika med passerat bäst-före-datumet delar butikerna ut gratis till sina kunderna vid kassorna samtidigt som de berättar att datumet gått ut. Enligt marknadschefen Johanna Koskinen vill de flesta gärna ta emot gratisprodukter.
I Sverige samarbetar kedjor och enskilda handlare med hjälporganisationer. I Skellefteå står välgörande kylskåp där maten får en andra chans. Skellefteå Stadsmission samarbetar också med lokala handlare, åker runt och hämtar varor med kort datum, med skönhetsfel, med skadade förpackningar eller produkter som blivit felmärkta.
Maten har blivit en klassmarkör. Några lämnar affären med välfyllda kassar, andra tar tacksamt emot det som andra inte vill ha. Men det är inte matsvinnet som sådant som är det stora problemet, det stora problemet är i stället att svinnet, ätbar mat och dryck, hamnar i soporna. Det gör större nytta hos hemlösa och på härbärgen.