Det är stor skillnad på vad som sägs och vad som görs.
Statsminister Stefan Löfven lovade jublande partikamrater att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 när han öppningstalade på Socialdemokraternas kongress i Göteborg 2013. Det har gått sisådär. Enligt statistik från Eurostat parkerar Sverige på sjuttonde plats.
Ett sätt att visa att löften inte bara är tomma ord är att lägga fokus på Sveriges konkurrenskraft i regeringens budgetar. Men när finansminister Magdalena Andersson (S) på måndagens presenterade den så kallade vårändringsbudgeten blev det mest tummen ner från näringslivet.
Bara någon timme dessförinnan hade SVT Västerbotten ett inslag om arbetslösheten i länet. Den är rekordlåg, vilket naturligtvis är bra. Det finns många lediga jobb, vilket självfallet också är bra. Problemet är att de företag som skriker efter arbetskraft inte hittar rätt kompetens.
Det finns undersökningar som säger att ett av tre företag som vill växa och nyanställa tvingas avstå eftersom de inte hittar rätt medarbetare. Något som på sikt kan få långtgående konsekvenser för Sveriges konkurrenskraft och välstånd.
Bland alla satsningar i vårpropositionen saknas den kanske allra viktigaste; hur den långsiktiga kompetensförsörjningen ska hanteras. En satsning som både företagarorganisationer och fackförbund krävt rätt länge vid det här laget.
Finansminister Magdalena Andersson (S) målade upp en rosenskimrande bild av Sverige. Låg arbetslöshet och hög sysselsättning, goda och sunda finanser, lägre statsskuld och BNP-tillväxt. Vilket torde innebära frikostiga vallöften när den dagen kommer. Det här var snarare en valupptakt än en traditionell vårbudget.
Låt mig i det här sammanhanget berätta vad Magdalena Andersson ”glömde” att berätta: Vårdköerna skulle bli kortare, de har fördubblats. Ingen cancerpatient skulle behöva vänta längre än fyra veckor på behandling, enligt Kristdemokraternas Jakob Forssmed får knappt hälften av patienterna vård inom sex veckor.
Misslyckandena har staplats på varandra. Stapeln har blivit rätt hög. För att dölja alla tillkortakommanden har regeringen gjort stora nummer av små satsningar. För de stora, som kilometerskatten, som regionreformen, som trainee- och beredskapsjobben, har alla slutat med platt fall.
Dessutom kommer riksdagen snart att rösta ner regeringens förslag till vinsttak i välfärden, den hårt kritiserade Reepalu-utredningen.
Magdalena Anderssons åttonde vårbudget innehöll inga överraskningar. Bland annat satsas 600 miljoner kronor på vården och 350 miljoner på äldreomsorgen, polisen får en slant, det görs halvhjärtade satsningar här och var. Men precis som under hela mandatperioden gjorde regeringen ett stort nummer av en liten satsning.
För vårbudgeten är en liten satsning, i varje fall jämfört med höstbudgeten. I den handlar det om reformer för cirka 40 miljarder kronor, här handlar det om knappt tre.
Den rödgröna regeringen har haft fyra år på sig att infria sina storslagna löften. Det har varit fyra år när den svenska ekonomin gått som på räls. Trots att de flesta kurvor pekat i rätt riktning har regeringen inte förmått uppfylla mer än några av de löften en gång gavs. Löfven har i flera fall inte lyckats samla majoritet i riksdagen.
Hur det hade sett ut om Sverige befunnit sig i en lågkonjunktur kan man bara spekulera i …