Utan färdiga kontrakt försöker kommunalrådet Lorents Burman sälja grisen, förlåt hotellet, i säcken.
Vad är rimligt att en kommun ska syssla med?
Sveriges kommuner fortsätter bedriva affärer i gråzonen. Det uppstår ofta diskussioner om vad de får och inte får göra, men det är fel utgångspunkt. Frågan kommunerna borde ställa sig är i stället: ”Även om vi får driva bolag på det här området, ska vi verkligen göra det?”
Bostadsbolag och energiföretag är de vanligaste verksamheterna som kommunerna bolagiserat. Ofta handlar det också om viktig infrastruktur som flygplaster och elnät.
Men många kommuner stannar inte vid samhällsnyttiga företag. Det finns gott om exempel på kommuner som driver konferensanläggningar, hotell, campingplatser, restauranger, kaféer, gym och tvätterier. Andra säljer matjord, trädgårdsutrustning och brandsläckare.
I Skellefteå står striden hård om det ska bli ett kommunalt hotellbygge i kulturhuset eller inte.
Förra tisdagen sa kommunfullmäktige ja. En klar majoritet, bestående av Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet, tyckte att det är okej att det blir ett kommunalt hotellbygge i kulturhuset med Skellefteå Industrihus AB som byggherre.
Men det är ett beslut som inte borde ha tagits nu. Det finns ingen hyresgäst till hotellet, det finns ingen köpare. Kommunalrådet Lorents Burman (S) försäkrar att förhandlingar pågår, men kan/vill ingenting säga utan hänvisar till sekretess.
Frågan är hur mycket kommunfullmäktiges politiker visste av det som är belagt med sekretess när beslutet om hotellbygget togs. Om de har haft ett heltäckande underlag att ta ställning till, eller om de har agerat ”lydig röstboskap” och bildligt skrivit under en check in blanco.
Frågan är också varför denna brådska. Kulturhuset i Skellefteå har diskuterats så länge jag kan minnas. Och då flyttade jag till Skellefteå för snart 25 år sedan. Den spade som sattes i jorden har också tagits upp, bygget har skjutits upp en gång. Enligt majoriteten blir det inget kulturhus utan hotell.
Självklart borde både hotellets köpare och entreprenör, om det inte är ett och samma företag, vara klara innan beslut togs. Visst känns det som en märklig och annorlunda tågordning.
Det ett högt spel som Skellefteå kommun spelar, kommunalrådet Lorents Burman måste vara oerhört säker på sin sak, förvissad om att förhandlingarna går som han hoppas, om inte så tar han väldigt stora risker.
Vill det sig illa står kommunen där med ett hotell vars hyreskostnader inte täcker utgifterna, vill det sig riktigt illa kan kommunen bli hotellägare. Då är Skellefteå kommun inne och trampar på ett oerhört känsligt område; vad som är rimligt att en kommun ska syssla med. Flygplatser som staten övergivit, bussföretag som bedriver kollektivtrafik, energiföretag och andra samhällsnyttiga företag är helt okej.
Däremot ska inte en kommun syssla med verksamheter som konkurrerar med det lokala, privata näringslivet. Kommuner ska inte bedriva konferensanläggningar, hotell, campingplatser, restauranger, kaféer, gym och tvätterier. Det är ett problem när kommuner ger sig in i sådant som ligger utanför den kommunala kärnverksamheten och in i branscher där de inte hör hemma.
Om den här historien slutar lyckligt eller olyckligt återstår att se. Skellefteå behöver ett hotell som gör att staden kan ta emot stora kongresser. Det är en viktig strategisk satsning. Men det är privata aktörer som ska stå för satsningen.