Problemet med Stefan Löfven och hans socialdemokrater är att många löften inte blir mer än just bara löften.
Statsminister Stefan Löfven talade i Stockholm och i Södertälje.
LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson i Ale och i Göteborg.
Skellefteå besöktes av Sören Juvas, förbundsordförande HBT-S, Skelleftehamn och Boliden av Skellefteås kommunalråd Lorents Burman och Malå och Norsjö av riksdagskandidaten Åsa Karlsson, ledamot i kommunfullmäktige i Skellefteå. I Robertsfors talade riksdagsledamoten Björn Wiechel.
Som vanligt utlovades guld och gröna skogar under de röda fanorna. Statsminister Löfven vill höja pensionerna med upp till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer, vilket motsvarar sex av tio av dagens pensionärer. Poliserna och de anställda i välfärden ska bli fler.
Allt det där är både gott och väl. Problemet är bara att många löften inte blir mer än just löften.
Hur blev det med de vårdköer som skulle kortas, men som bara blev längre och längre?
Men det största sveket är ändå löftesbrottet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020. Förvisso är det tid kvar, men ingenting talar för att det ska uppfyllas. Sverige tappar konstant i EU:s ranking. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har försökt komma till undsättning genom att förvandla löftet till ett mål.
Det är inte bara det, Socialdemokraterna har också i allt större utsträckning börjat sticka upp ett finger i luften för att känna av den dagsfärska opinionen. Kapporna vänds efter vinden.
Men uppenbarligen har Löfven lärt sig av debaclet med arbetslösheten. Nu vill han inte ge något årtal för när löftet till pensionärerna ska vara genomfört. Bara att det ska göras så fort som det bara går. Men med tanke på bristen på hastighet i många av statsministerns utspel och löften är risken uppenbar att pensionärerna får vänta.
1 maj är också dagen när politisk retorik och ordartisteri möts på en synnerligen låg nivå. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson menar säkert väl när han konstaterar att ”kvinnorna ska inte behöva ha ett skitarbetsliv”. Vad han talar om är de otrygga anställningsformerna i de kvinnodominerade branscherna.
Men en undersköterska, ett butiksbiträde eller en hygientekniker borde inte jubla när LO-basen betygsätter deras mångåriga insats i arbetslivet i termer av ”skitarbetsliv”. Jag hade i varje fall inte gjort det. Hur jag kan veta det? Jo, jag har jobbat både som sjukvårdsbiträde och lokalvårdare.
I Skellefteå var det Sören Juvas som tog till orda. Han är förbundsordförande för HBT-socialdemokrater. Men den som hade väntat sig ett förstamajtal med perspektiv på hbtq-frågor blev besviken. I stället levererades ett klassiskt tal med fokus på trygghet och angrepp på den borgerliga alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.
Ett tal som Stefan Löfven, Karl-Petter Thorwaldsson. Ylva Johansson, eller någon annan ledande S-företrädare, hade kunnat hålla.
Men det var också ett tal som präglades av det faktum att det är valår i år. Mycket till några, lite till fler, men något till alla.
Musikkåren har tystnat, talarna har åkt hem, fanorna rullats ihop och plakaten gått till återvinning.
Med en socialdemokratiskt ledd regering är första maj, arbetarrörelsens stora dag, en rätt märklig företeelse om man tänker efter. För vad mötesdeltagarna gör, företrädesvis på olika sätt partitrogna, är att man kritiserar och protesterar mot den regering och den politik som man själv leder och driver.
Ja, som det kan bli …