Snösväng. När Trafikverket skärper kontrollerna väljer snöröjare bort de enskilda vägarna för att slippa böter. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Den första snön har kommit.
Några ser vintern an med tillförsikt, andra med oro. Det sistnämnda framförallt de byar i Norr- och Västerbotten som kan bli utan snöröjning. Det är byar där det bor folk som måste ta sig till och från jobbet, där det bor andra som behöver hemtjänst flera gånger om dagen, dit utryckningsfordon behöver kunna köra.
Följande har hänt: I våras informerade Trafikverket om att man i vinter kommer att skärpa kraven på plogbilarnas punktlighet. De plogbilar som kör för Trafikverket utrustas med gps. Allt för att kunna kontrollera att tidskraven följs.
Förr kunde de vägföreningar som ansvarar för enskilda vägar anlita samma plogbilar som Trafikverket. Men i och med att kontrollerna skärps väljer många entreprenörer bort de enskilda vägarna som de tidigare plogat för att slippa betala vite. Enligt tidningen Land kan fem–tio minuters försening kosta drygt 20 000 kronor.
Det är rimligt att Trafikverket ställer krav på de entreprenörer som sköter snöröjning och halkbekämpning på de statliga vägarna. De måste snabbt bli farbara och hållas framkomliga. Däremot är det inte rimligt att de skärpta kraven drabbar människor som bor i glesbygd.
Så får det inte gå till …
Enligt Trafikverkets egna beräkningar berörs drygt 400 vägföreningar i Norr- och Västerbotten. 100 av dem lär få svårt att hitta nya lösningar. Ju glesare mellan husen det blir desto färre entreprenörer finns det. Det är inte ovanligt med byar där närmaste snöplog är sex–sju mil bort.
Ju längre plogbilen har mellan uppdragen desto dyrare blir det för enskilda vägföreningar.
På Riddargatan i Stockholm, långt bort ifrån glesbygdens snöröjningsproblematik, har Riksförbundet enskilda vägar sitt kansli. De har bland annat till uppgift att företräda landets vägföreningar. Det gör man också. Sedan i våras har man förhandlat med Trafikverket, pekat på konsekvenserna, utan att få gehör för sina synpunkter.
En som drabbats är Roger Edlund, som är ordförande i Klanklidens vägförening i Robertfors.
Länskollegan Västerbottens-Kuriren berättade om honom tidigare i höstas. Om hur de strängare tidskraven gjort att Svevia inte längre vill ploga den 2,5 kilometer långa vägen som går genom byn, när de ändå plogar den stora vägen mellan Flarken och Bygdeträsk.
Nu får vägföreningen själva fixa vinterns snöröjning och halkbekämpning bäst de kan. I Klankliden gör man det med hjälp av egna traktorer. Alla föreningar har det lika väl förspänt.
Lika illa är det inte i Skellefteå. Där sköter kommunen upphandlingen av snöröjning, även för de enskilda vägarna, och har så gjort under långliga tider.
Men det löser inte problemen för alla andra. Och då ska man vara medveten om att det finns 58 000 mil väg i Sverige. Av dessa är bara cirka 14 000 mil vägar under statligt eller kommunalt väghållningsansvar, resterande 44 000 mil är enskilda vägar.
Så om inte annat är problemet väldigt långt.
När Riksförbundet enskilda vägar inte fick gehör för sina synpunkter hos Trafikverket lyfte man frågan till ministernivå. Skrev brev till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) som skickade det vidare till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Där ligger frågan just nu. Han måste ta tag i och lösa den.
Under tiden som näringsdepartementet funderar om hela Sverige ska kunna leva eller inte så funderar många av Norr- och Västerbottens vägföreningar på hur vinterns snösväng ska kunna lösas. I den här frågan har Eneroth stora möjligheter att förvandla vackra ord om att Sverige ska leva till konkret handling. Gör så.