Gustav Fridolins och Isabella Lövins miljöpartiet är illa ute, de balanserar på riksdagsspärren.
Ledare. Många miljöpartister har uppenbarligen glömt vad de lärde sig på geografilektionerna i skolan. Att Sverige, trots Televerkets insatser, inte är runt utan avlångt.
En gång i tiden medverkade Televerket till att göra Sverige rundare.
Det blev lika dyrt (eller billigt) att ringa ett lokalsamtal som det var att ringa från Skellefteå till Ystad.
Trots gamla Televerkets insats är Sverige fortfarande avlångt. Konflikterna mellan stad och land, mellan nord och syd, skaver än.
Ett valår som detta är det många partier som säger att de vill satsa på landsbygden, att hela Sverige ska leva, men hittills har det mest av allt varit tomt prat. De reformer som hade kunnat sätta fart på landsbygden lyser med sin frånvaro. Regeringen har misslyckats med uppgiften att staka ut vägen för en livskraftig landsbygd.
I helgen spikade Miljöpartiet sitt valmanifest i samband med kongressen i Västerås. Partiet går till val på höjd flygskatt, sänkt normalarbetstid, rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd. Inte ett förslag som gynnar landsbygden, och de norrländska avstånden, ”så långt ögat kan nå”, som Tomas Ledin skaldade.
Det har sagts tidigare, men tål att upprepas igen, Miljöpartiet är och förblir ett storstadsparti, ett parti för dem med väl utbyggd kollektivtrafik, nära till tunnelbanan och korta avstånd. Vilket också avspeglar sig i var MP har sina starkaste fästen: Lund fick 12,2 procent, Stockholm 11,1 procent och Uppsala 10,4 procent i valet 2014.
Ett livsstilsparti för storstadsbor med det gröna hjärtat till vänster, som föga bryr sig om livet utanför storstäderna.
Är det någon som minns Miljöpartiet i valrörelsen 2014? Det var då MP skulle bredda den politiska basen. Skolan skulle erövras från Liberalerna, delar av den ekonomiska politiken, de gröna jobben, från Centerpartiet. Men Miljöpartiet fick bara 6,9 procent i riksdagsvalet, en rejäl besvikelse sett till de grönas förväntningar.
Sedan bara fortsatte problemen. Den första mandatperioden i regeringsställning har gått hårt åt partiet. Med bara några få månader kvar till valet ligger MP farligt nära fyraprocentsspärren, de båda språkrören har gjort av med sitt förtroendekapital och de politiska motgångarna har varit betydligt fler än framgångarna.
En av de stora stridsfrågorna på kongressen var om flygskatten skulle fördubblas, som många ombud, med Grön ungdom i spetsen, högljutt drivit. Det hela slutade i en kompromiss. Skatten ska höjas, men det sägs inte med hur mycket.
Flygskatten har varit en av vårens hetaste politiska potatisar. Kritiken från norra Sverige har varit massiv. Skellefteås socialdemokratiska kommunalråd Lorents Burman har kritiserat den, och fått stöd i sin kritik från en rad lokala S-toppar över hela landet. Alliansföreträde och näringslivet har också reagerat starkt.
För många motståndare till skatten handlar det inte om kronor och ören. Det handlar om synen på Norrland, och de långa avstånden här. Det är lätt att skrika sig hes för höjd flygskatt med tunnelbanan och järnvägsstationen bara några kvarter bort. Skellefteå har varken persontrafik på järnväg eller tunnelbana.
För stora delar av Sverige finns inga reella alternativ till flyget, om man i rimlig tid ska ta sig till Stockholm, eller vidare.
Många miljöpartister har uppenbarligen glömt vad de lärde sig på geografilektionerna i skolan. Att Sverige, trots Televerkets insatser, inte är runt utan avlångt.
Den djupa kris som Miljöpartiet befinner sig i är inte bara självförvållad, den är välförtjänt också, i varje fall sett ur ett landsbygdsperspektiv.