Vägval. Att välja rätt väg är svårt, både i och utanför politiken. Foto: Janerik Henriksson/TT
När det lackar mot val är det svårt att inte blicka tillbaka på den gångna mandatperioden.
Dagens spaning handlar om att välja den enkla vägen i stället för att ta tag i de underliggande problemen. Tre ärenden från tisdagens kommunfullmäktige i Skellefteå får illustrera vad det hela handlar om:
Interpellation av Andreas Westerberg (L) om åtgärder för att säkra god levnadsnivå för personer som ingår i LSS-lagstiftningens definitioner i Skellefteå. Motion av Peter Lindkvist (–) om att förbjuda tiggeri på Möjligheternas torg samt Solbacken. Motion av Andreas Löwenhöök (M), Anette Lindgren (M), Johan Söderberg (M), Micaela Löwenhöök (M), Henry Andersson (M) och Lenita Hellman (M) om situationen för EU-migranter som tigger.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen tycker att lagen om stöd och service (LSS) är ett lämpligt objekt att spara pengar på.
Åsa Regnér (S) är minister med ansvar för funktionshindersfrågor. Hon har flera gånger sagt att skattemedel avsatta till personer med funktionsnedsättning varken ska gå till brottslighet eller till övervinster. Det är lätt att hålla med.
Man skulle kunna tro att det innebär att bovar, fuskare och banditer ska jagas med ljus och lykta.
Men i stället jagas de som behöver stöd. Bedömningarna har blivit mer restriktiva. I socialdemokratins Sverige blir det personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga som får betala priset.
Av två möjliga vägar valdes den enkla.
Det är dock inte bara personer med olika funktionsnedsättningar som ska jagas, det ska tiggarna också göra.
”Det följer så mycket negativt i spåren av tiggeriet”, sa M-ledaren Ulf Kristersson i en debatt i TV4 i höstas. Med det menade han bland annat den brottslighet som ofta kopplas samman med tiggande romer; människohandel, prostitution, ekonomisk brottslighet och andra hemskheter.
Det vill M lösa genom införa ett nationellt förbud mot tiggeri, det vill säga jaga tiggarna. Även det är ett bra exempel på den enkla vägens politik.
Lägg därtill att forskningen ställer sig tveksam till om ett förbud mot tiggeriet verkligen ger önskat resultat. I en omfattande forskarrapport konstateras bland annat att förbudslagen i Danmark inneburit att färre personer tigger synligt. I stället sysslar allt fler med kriminell verksamhet.
Både politiken och det politiska samtalet har förändrats, väljarnas krav på snabbare resultat har ställer nya krav. Den politiker som vill vinna ett val måste ta sig an frågor som väljarna bryr sig om, och leverera snabba, synliga resultat. Det är enklare att ta till snabba populistiska lösningar än att försöka förklara varför det tar så lång tid.
Den konservative politikern Harold Macmillan – brittisk premiärminister 1957–1963 – lär en gång i tiden ha konstatera att: ”Många har misslyckats i politiken bara för att de lade fram ett korrekt men impopulärt faktum vid fel tidpunkt.”
Det är den verkligheten som många politiker av i dag tvingas att leva med. Säga rätt sak på rätt plats vid rätt tidpunkt. Då är det lätt att välja de enkla lösningarna, de grundläggande problemen överlåter man med varm hand till någon annan.