Riksväg 95 går mellan Skellefteå och norska gränsen via Boliden, Jörn, Glommersträsk, Arvidsjaur, Arjeplog och Jäckvik.
Det pratas ofta och mycket om behovet av effektiva transportstråk i nordsydlig riktning.
Om norrländsk skog och malm som snabbt och säkert behöver kunna nå de stora europeiska marknaderna.
Men medan vi väntar på att det första spadtaget ska tas på Norrbotniabanan, det som Socialdemokraterna lovat ska tas innan denna mandatperiod är över, borde det funderas i östvästlig riktning också. Det har Region Norrbotten gjort en längre tid. Gensvaret från statsmakterna har varit svalt.
I Norge funderar man inte, där agerar man. 2016 satte arbetet med Tjernfjellstunneln fart. För lite mer än en månad sedan sprängdes en sista laddning. Den 3,2 km långa tunneln går från E 6 i Saltdal, rakt genom Tjernfjellet, och ansluter till riksväg 77 i Norge. Fortsätter man österut hamnar man på svenska riksväg 95.
Förutom tunneln kommer vägarna att rustas upp och förbättras på den norska sidan.
Betydligt trögare är det på den svenska sidan. Tillväxtberedningen, ett gemensamt politiskt organ för kommunerna i Norrbotten och Region Norrbotten i strategiska tillväxtfrågor, har länge velat uppgradera riksväg 95 till en nationell mellanriksväg med det långsiktiga målet att den ska få status som europaväg.
På debattplats i dagens Norran (28/3 2018) skriver Fredrik Torehammar, näringspolitisk expert på Stockholms Handelskammare, om behovet av infrastrukturprojekt som både bildligt och bokstavligt kan binda samman landet. Att det skulle kunna vara ett sätt att överbrygga motsättningarna mellan stad och land.
Så här skriver han bland annat: ”De avsatta pengarna i den nationella infrastrukturplanen är för snålt tilltagna och borde närma sig 1 000 miljarder kronor snarare än de avsatta cirka 700 miljarderna.”
Det är bara att hålla med. Den svenska infrastrukturen har inte drabbats av frikostiga finansministrar. Oavsett färg på regeringen har det hållits hårt i plånboken, inte minst när det gällt infrastruktursatsningar i norra Sverige.
För en kommun som Arjeplog är det arbete som görs på den norska sidan betydelsefullt. När trafiken släpps på, på de nya vägarna, någon gång under nästa år, kommer den enligt alla beräkningar att öka, både person- och nyttotrafiken. Förbättrad framkomlighet och säkrare vägar lär gynna den viktiga besöksnäringen.
Men tillväxtberedningen räknar även med att godstransporterna kommer att öka. Inte minst när de norska laxtransporterna längs riksväg 95 kan kopplas samman med Norrbotniabanan för vidare transporter söderut. En satsning på riksväg 95 hade inneburit bättre möjligheter till ökat handelsutbyte.
För en tid sedan presenterade den rödgröna regeringen sin landsbygdsproposition. Den som hade hoppats på konkret innehåll blev besviken. I sedvanlig ordning saknades strukturella krafttag för att vända utvecklingen i inlandet.
Satsningar på infrastrukturen hör till avdelningen strukturella krafttag. En upprustning av riksväg 95, hela vägen från norska gränsen till Skellefteå, hade inte bara betytt mycket för samhällena längs vägen. Ett sammanhållet och fungerande transportsystem över nationsgränserna hade gett bättre möjligheter för ett ökat handelsutbyte.
Taskiga vägar på den svenska sidan får inte bli ett hinder för transporter och ett intensifierat handelsutbyte mellan Sverige, Norge och Finland – och i sin förlängning för de nordiska ländernas tillväxt.