Skellefteå är Sveriges största stad utan persontrafik på järnväg.
Men det ska det bli ändring på. Hade radiomannen Gert Fylking bevistat Trafikverkets presskonferens i Luleå hade han nog utropat ”äntligen”. Den som är mer poetiskt lagd hade kunnat klämma till med att politik är väntandets sköna konst.
Äntligen ska den byggas, Norrbotniabanan. Trafikverket föreslår i sin nationella transportplan att det byggs en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Skellefteå, och att sträckan vidare upp till Luleå planeras. Så här nära en byggstart har Norrbotniabanan aldrig varit. Det enda man kan hoppas på är att politikerna hoppar på tåget.
Men nu är infrastruktur en gång för alla politik. Knappt hade Trafikverkets presskonferenser, runt om i landet, avslutats innan bostadsminister Peter Eriksson (MP) tog till orda, kallade förslaget för medelmåttigt och märkligt, och hotade med att partiet inte kommer att gå på Trafikverkets linje i de kommande regeringsdiskussionerna.
Om det hotet inkluderar Norrbotniabanan eller inte är oklart.
Klart är i varje fall att Miljöpartiets eget agerande är både medelmåttigt och märkligt. Partiet sitter som bekant i regeringen och har kunnat vara med och påverka de direktiv som Trafikverket och dess generaldirektör Lena Erixon har fått.
Om Peter Eriksson var besviken var Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S), tillika ordförande i Norrbotniabanegruppen, desto gladare. Han talade om en milstolpe.
– Vi känner oss trygga med de positiva signaler vi fått av statsministern och flera statsråd. Vi vet att de förstår vikten av banan, inte minst sedan företrädare för LKAB, SSAB, Sveaskog och Boliden tydligt beskrivit behovet av att bygga banan i sin fulla längd, säger han i ett pressmeddelande.
Nu när en byggstart är så nära känns det rätt meningslöst att ännu en gång rabbla upp alla självklara argument för Norrbotniabanan. Jag nöjer mig därför med att konstatera att näringslivet i norr behöver moderna järnvägstransporter för att kunna växa och att Norrbotniabanan underlättar arbets- och studiependlingen. I en region där turismen växer snabbt borde snabba och säkra transporter vara en självklarhet.
Att Trafikverket skulle föreslå att det byggs en kustnära järnväg mellan Umeå och Skellefteå, 13 mil järnväg för lika många miljarder kronor och med byggstart redan nästa år, kom inte som någon större överraskning.
Ända sedan statsminister Stefan Löfven, som nyvald partiledare för Socialdemokraterna, besökte Skellefteå och lovade att bygget av Norrbotniabanan skulle påbörjas under nästa mandatperiod, om S vann valet, har budskapet upprepats av socialdemokratiska riksdagsmän och ministrar i olika tonlägen och sammanhang.
Så även om det bara finns pengar till drygt halva sträckan, Trafikverket hoppas på resten i nästa nationella plan om fyra år, behöver nog inte järnvägsentusiasterna vara särskilt oroliga. Om Norrbotniabanan börjar byggas är det högst osannolikt att bygget helt plötsligt stannar av, mitt i en skog, ungefär halvvägs mellan Umeå och Skellefteå.
Regeringen kommer att fastställa transportplanen under våren 2018. Då får vi se om Norrbotniabanan överlever diskussionerna om prioriteringar och vägval. Om svaret blir ja ser framtiden för norra Sverige helt plötsligt ännu ljusare ut.