Mellan 1984 och 1985 exporterade gruvföretaget Boliden 20 000 ton våtverksslam till det chilenska företaget Promel i hamnstaden Arica.
Tanken var att Promel skulle upparbeta våtverksslammet, utvinna bland annat råarsenik, guld och silver, som i sin tur skulle säljas vidare. Men någonting gick fel. Fel med oerhörda konsekvenser, som det senare skulle visa sig. Promel avbröt upparbetningen av våtverksslammet, lät det ligga kvar på området.
Nu är frågan vem som bär ansvaret för att nära 800 chilenare blivit arsenikförgiftade.
Det är det som Skellefteå tingsrätt har att ta ställning till i den mest omfattande rättegången i tingsrättens historia. Rättegången börjar i dag, tisdag. Bara förarbetet på tingsrätten har tagit fyra år, stämningsansökan omfattar omkring 20 000 sidor och det är avsatt 33 dagar, det kan bli fler, men det kan också bli färre.
Låt mig vara oerhört tydlig. Det är fruktansvärt när fattiga människor, i fattiga länder, blir sjuka, förgiftas av västvärldens avfall. Stränderna i många västafrikanska länder är fyllda med vårt elektronikskrot: datorer, skärmar, tv-apparater, stereoanläggningar och mobiltelefoner. Elektronik omsätts allt snabbare. Afrikas sopberg växer.
När den danska miljöorganisationen Danwatch för några år sedan besökte Accra, Ghanas huvudstad, i tropiska Västafrika, hittade de datorer från Stockholms läns landsting. Hur de hamnat i slummen i Accra är det ingen som vet. Men det är ingen alltför vågad gissning att tro att kriminalitet är inblandad i ett, troligen flera led.
Vi får utgå från att Stockholms läns landsting inte avsiktligt dumpar sitt elektronikavfall på en strand i slummen utanför Accra.
Vi får också utgå ifrån att ett företag som Boliden, med sin höga svansföring i miljöfrågor, inte med berått mod förgiftar 800 chilenare.
Men det resonemanget ger inte svar på den stora frågan: Vem som bär ansvaret?
Det chilenska bolaget Promel, som Boliden köpte tjänsten av, finns inte mer. Är det de chilenska myndigheterna, som enligt Boliden, tillät och medverkade till uppförande av bostadsområden alldeles intill Promels anläggning, trots att de visste att företaget inte gjort vad de skulle göra? Eller vilar ansvaret på Boliden?
Det är svårt att se hur Skellefteå tingsrätt ska kunna komma fram till något annat beslut än att fria Boliden. Upphandlingen gjordes efter de lagar och förordningar som gällde då, innan Baselkonventionen förbjöd export av miljöfarligt avfall. Promel hade enligt uppgift alla tillstånd som krävdes.
Det är inte svårt att hålla med Klas Nilsson, kommunikationsdirektör för Boliden AB, när han säger till SVT Västerbotten att: Boliden anser att eventuella skadeståndsanspråk ska riktas mot de som gjort fel i det här fallet, och det är det chilenska företaget Promel och de chilenska myndigheterna.
Skulle Boliden, mot förmodan, fällas och bli skadeståndsskyldiga, skulle det kunna få väldigt märkliga konsekvenser.
Tänk dig att du i god tro säljer en bil till en person som senare använder den i ett terrordåd någonstans i Europa. Är du då ansvarig, ska du betala skadestånd till de som drabbats? Även om jämförelsen haltar en del så är själva principen densamma.
Det är juridiken. Sedan kan man tycka att Boliden har ett moraliskt ansvar. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia.