Marknadschefen Helena Renström, näringslivschefen Bengt Ivansson och Christer Svanberg, affärsområdeschef på Skellefteå kraft, firade att Skellefteå fick Northvolts huvudfabrik. Foto: Jeanette Lövgren
Två röda kommuner får en nyckelroll i Sveriges gröna omställning.
Skellefteå drog vinstlotten när Northvolt på torsdagen ”lottade ut” Europas största batterifabrik. Skellefteå får huvudfabriken, vilket beräknas ge 2 000 till 2 500 direkta jobb, förmodligen betydligt fler indirekta. Västerås får utvecklingsarbetet.
Det är smart tänkt av Peter Carlsson, den förra Teslachefen, mannen bakom Nortvolt. Västerås är Sveriges elektronikstad, har den högsta andelen elektroingenjörer och en stolt tradition kring elektrifiering. Skellefteå har ren luft, rent vatten, ren el, metallåtervinning, en hamn som byggs ut och sist men inte minst en stark tradition inom storskalig industri.
Men torsdagens glädjande besked är inte slutet på en lång resa, det handlar snarare om början på en ännu längre. Eller för att citera den brittiske premiärministern Winston Churchill: ”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.”
För Skellefteå handlar det om att bygga infrastruktur: bostäder, vägar, skolor och förskolor.
För regeringen handlar det om att se till att bygget av Norrbotniabanan kommer igång, ryktet säger att näringsminister Mikael Damberg (S) lovat kommunalrådet och partikollegan Lorents Burman pengar till järnvägen om Skellefteå får batterifabriken. Staten behöver förmodligen också hjälpa till med kompetensförsörjningen.
För Northvolt handlar det om att leverera. Vad det blev av Sekabs storslagna planer på etanolfabriker längs hela Norrlandskusten vet vi. Vid en jämförelse är Sekab och småpotatis. Hela Northvoltprojektet beräknas landa på 40 miljarder kronor, lika mycket som regeringen satsar på reformer i nästa års budget.
När Sekab drogs igång var det etanolen som skulle frälsa världen, nu är det batterierna. Eller som Christer Karlsson, professor och expert på innovation och produktion vid handelshögskolan CBS i Köpenhamn, säger till TT: ”Om det kommer en teknologi som tar död på den andra genom att vara mycket effektivare ligger man illa till.”
Men på en direkt fråga om det finns en risk att Northvolt inte klarar finansieringen – första delen kostnadsberäknas till 12 miljarder – gav Peter Carlsson lugnande besked: Det är inte min största oro, det är ingenting jag ligger sömnlös för.
Det finns frågetecken, men de kommer förhoppningsvis att kunna rätas ut. Därmed inte sagt att projektet inte behöver granskas. I den granskningen har Norran som lokaltidning en viktig och självklar roll att spela. Finns det smuts på Peter Carlssons manschetter så är det vår uppgift att hitta den.
Att Skellefteå fick en av de största europeiska industrisatsningarna på senare år är naturligtvis oerhört positivt, inte bara för kommunen, utan för hela regionen.
Men det gäller att inte slå sig till ro, vara nöjd med det man åstadkommit. Alltför många kommuner har gjort det och vaknat till för sent, först när den största privata arbetsgivaren lämnat staden. Näringslivschefen Bengt Ivansson måste fortsätta jaga företagsetableringar, små och stora.
Under tiden kan vi andra glädjas över det största som hänt bygden sedan man på 1920-talet hittade guld i Boliden.
Hur det går hänger dock på hur efterfrågan utvecklas, den internationella konkurrensen, konkurrensen är redan i dag hård med Kina som en stor aktör, kompetensförsörjningen och finansieringen.
Men om allt går enligt planerna finns det förutsättningar för att batterier blir kommunens nästa guldgruva.