Jakob Johansson skjuter Sverige till fotbolls-VM.
Om några få dagar är det avspark i fotbolls-VM. Ryssland möter Saudiarabien i öppningsmatchen.
Bakom alla Potemkinkulisser döljer sig ett helt annan samhälle än det som Vladimir Putin och kompani vill visa upp.
Respekten för de mänskliga rättigheterna har försämrats, antalet fångar som anses ha dömts på politiska grunder har ökat, lagstiftning mot bland annat extremism, landsförräderi, terrorism och separatism används för att tysta oliktänkande, möjligheterna att demonstrera har begränsats, självcensuren bland medier har ökat.
Listan hade kunnat göras mycket längre.
Nej, det är ingenting som jag själv har hittat på. Det är svenska regeringens syn på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Ryssland.
Lägg därtill ett utbrett utnyttjande av byggarbetare, enligt en färsk rapport från den internationella människorättsorganisation Human Rights Watch. Löner har inte betalas ut, avsaknad av anställningskontrakt, arbete i 25 minusgrader utan tillräckliga raster och minst 17 dödsfall.
I Qatar är det än värre. Där förväntas omkring 4 000 byggarbetare ha dött i förberedelserna när mästerskapet sparkas igång om fyra år.
Är människors väl och ve ingenting värt?
Frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter stod inte högst upp på dagordningen när Ryssland och Qatar tilldelades värdskapet för ett av världens största idrottsevenemang, kanske det största, det finns de som påstår att ett fotbolls-VM är större än OS. Det är en skamfläck för Fifa som fortsätter solka fotbollens rykte.
Idrott och politik hör ihop. Den som säger någonting annat riskerar att lämna fältet fritt för ljusskygga krafter. Det här är också någonting som idrottens makthavare måste inse. De herrar och damer som bestämmer gör det i hermetiskt tillslutna rum. Misstankar om mutor och oegentligheter florerar mer eller mindre hela tiden.
Internationella ishockeyförbundet passade pucken till den vitryske presidenten Aleksandr Lukasjenko.
Fotbollens världsorganisation Fifa slog långa bollar på Rysslands president Vladimir Putin och Tamim bin Hamad Al Thani, emiren av Qatar. Internationella olympiska kommittén (IOK) slängde iväg en basketboll till Hu Jintao, som var Kinas högste ledare när OS arrangerades i Peking 2008.
Det är ingen vacker lista, sett ur ett demokratiskt perspektiv. The Economist mäter genom sitt dotterföretag Economist Intelligence Unit tillståndet för demokratin i 167 av världens länder: Vitryssland hamnar på plats 128, Ryssland på plats 134, Qatar på plats 135 och Kina på plats 136. Alla betraktas som auktoritära regimer.
Genom att tilldela Ryssland fotbolls-VM 2018 och Qatar fotbolls-VM 2022 springer Fifa diktaturernas ärenden. Ger dem chansen att glänsa i skenet från tusentals strålkastare. Vad det har kostat i form av mänskligt lidande vill de som röstade fram Ryssland och Qatar förmodligen inte veta.
Om det nu inte är så illa att de vet, men inte bryr sig.
Självklart ska fotbolls-VM inte bojkottas. Det är inte spelarna och supportrarna som ska bestraffas för att Fifa fortsätter solka ner fotbollens rykte. I stället är det idrottens stora och mäktiga organisationer som behöver förändras, bli mer transparenta, innan det blir för sent.
Det rör sig enorma summor i toppidrotten. Då väger sådant som mänskliga och sociala rättigheter, demokrati och miljö lätt. Frågan är bara hur länge de stora, internationella varumärkena accepterar att bli sammankopplade med idrottsfesternas mörka baksida.