På höjden. In med det nya, förtätning av centrum, kulturhus och batterifabrik. Foto: Yvonne Rönngren
Skellefteås makthavare vill gärna förändra bilden av staden.
Släng ut det gamla, bilden av en slumrande norrländsk kuststad, och in med det nya, förtätning av centrum, kulturhus och batterifabrik.
Säg den kommunalpolitiker som inte drömmer om att vara kvinnan/mannen som en gång för alla sätter just sin kommun på kartan. Åtskilliga försök har gjorts, miljoner skattekronor har spenderats på dimhöljda rondeller, äventyrsland, reklamkampanjer på flyget och Mello.
Placerar en ny fotbollsarena för en halv miljard Jönköping på kartan? Nej, men det gör kommunens ishockey- och fotbollslag. Alla med bara ett måttligt intresse för svettiga män och kvinnor som jagar en boll/puck känner till Jönköpings Södra (J-Södra) och HV 71.
I Skellefteå är det ishockeyn som sätter kommunen på kartan.
Tidigare i veckan var det kommunfullmäktige i Skellefteå. Jag passade på att gratulera kommunalråden Lorents Burman (S) och Maria Marklund (S), eller rättare sagt oss alla, till att Northvolt planerar att bygga sin batterifabrik i Skellefteå.
– Ja, sa Maria Marklund. Nu har vi i varje fall placerat Skellefteå på kartan.
Självklart är det svårt att säga emot. För några dagar uppmärksammades Skellefteå både nationellt och internationellt. Hamnade på kartan. Att Northvolt vill lägga sin gigantiska batterifabrik i Skellefteå, Europas största, ger naturligtvis en positiv bild av kommunen. Men värdet av detta är svårt att uppskatta, lätt att överskatta.
För det är inte den positivare bilden av Skellefteå som får människor att flytta hit. Det är arbetstillfällen. Det är Northvolt som skapar arbetstillfällen och befolkningsökning, inte kommunpolitiker som funderar på det bästa att placera kommunen på kartan.
När Melodifestivalen mellanlandat i Skellefteå har det också pratats om att arrangemanget skulle ge en annan, en attraktivare bild av Skellefteå. Kommunen satsade gladeligen ett antal miljoner på att få hit arrangemangen. PR-värdet räknades också det i åtskilliga miljoner kronor.
Å andra sidan slipper vissa kommuner lägga ut pengar på att vårda varumärket, det gör andra åt dem. Tidskriften Fokus utser varje år den kommun som det är bäst att bo i. Där hamnade Skellefteå på plats 67. När det gäller företagsklimatet hamnar Skellefteå på plats 230 i Svenskt näringslivs ranking.
Det går att ha synpunkter på hur de olika rankningarna är uppbyggda, vilka parametrar som finns med och som väger tyngst. Men det är en av flera bilder som sprids av Skellefteå.
Motbilden är de svenska kommunernas utseendefixering. Varumärken vårdas ömt, inte sällan till betydande kostnad.
Skellefteå är på väg att förändras, till det bättre. Det byggs, byggs och byggs igen. Höghusen växer fram, Norrbotniabanan ska visst hit, flygplatsen byggs ut, centrum fräschas upp och moderniseras. Batterifabriken har gett kommunen självförtroende i massor: se, vi lyckades.
Skellefteås politiker har att välja på att försöka förändra bilden av staden och förändra själva Skellefteå. Det förstnämnda kan i ett kort perspektiv vara enklare än att förändra själva staden, men långsiktigt är det staden som måste förändras, och förändras den förändras också bilden av densamma.