Förr om åren var det nästan alltid spännande den dagen regeringen lade fram sitt budgetförslag.
Ska barnbidraget höjas, hur blir det med skatterna?
Det var hemligheter som bevakades av allvarsamma män, och någon enstaka kvinna, likt en värpsjuk höna som vaktar sina ägg.
Nuförtiden är det mesta redan känt när finansministern, i det här fallet Magdalena Andersson (S), promenerar med budgeten från Finansdepartementet till riksdagen.
– Sverige och svensk ekonomi är i en styrkeposition. Underskott har vänts till stora överskott, låter finansministern glatt hälsa på regeringskansliets hemsida.
Ja, säg den regering som inte tar åt sig äran av en högkonjunktur.
Men det är knappast den nuvarande regeringens ”fel” att Sverige har en av de högsta tillväxttakterna i Europa. Magdalena Andersson borde i stället skicka ett tackkort till företrädaren Anders Borg (M). Det är nämligen i mångt och mycket Alliansens retoriskt föraktade arbetslinje som tillsammans med en världskonjunktur i medvind byggt Sverige starkt.
Men det kommer självklart aldrig en socialdemokratiskt ledd regering att erkänna.
Det är val nästa år. Vinnarna är många i en frikostig budget; framförallt pensionärer, barnfamiljer och studenter. Är det någon som ska ha mer pengar i plånboken så är det dem som lever på marginalen. Ur den aspekten är den här budgeten ganska träffsäker. Att barnbidraget höjs får dock alla, både i slott och i koja, ta lika del av.
Det är val nästa år. Då gäller det för en regering att inte göra sig ovän med väljarna. Lite skattehöjningar här och lite skattehöjningar där: flygresorna blir lite dyrare, kapitalskatten på investeringssparkonton (ISK) och kapitalförsäkringar höjs, privata sjukvårdsförsäkringar som arbetsgivaren betalar ska förmånsbeskattas och skatten höjs för personer som bor utomlands.
En dag som denna är det ändå en fråga som måste ställas: Är det här rätt väg för Sverige, är det här en budget som skickar ut sunda signaler?
Det är rätt att samhällets ekonomiskt svagare grupper ska få ta del av överskottet i statsfinanserna. Att de människor som behöver hjälp också ska få det är en av grundpelarna i en sund socialliberal politik. När ekonomiskt utsatta grupper får mer pengar att röra sig med bidrar det direkt till en ökad konsumtion.
Däremot skickar det ut fel signaler när det bränns så här mycket pengar i en högkonjunktur. Att spara i goda tider för att kunna elda på i sämre är uppenbarligen ingenting för en socialdemokratiskt ledd regering, framförallt inte inför ett valår.
Statliga Konjunkturinstitutet behöver däremot inte tänka på att det snart är val. De är heller inte lika optimistiska som finansministern. I vardagligt tal skulle Magdalena Anderssons räkenskaper riskera att avfärdas som glädjekalkyler.
Det stora problemet med regeringens budgetförslag är att det inte blickar framåt. Alla strukturella problem som Sverige står inför skjuts på framtiden.
Bostadsmarknadens problem, migrationens och integrationens problem, förorternas problem, arbetsmarknadens problem, med bland annat alltför höga trösklar, välfärdens problem, ålderstrappans problem och många andra problem göms undan i ett stilla regn av pengar.
Att inte rusta Sverige för framtiden är oansvarigt.
- Fotnot: Budgetdebatten avhandlas på debattsidan.