Sverige är klart för fotbolls-VM.
Om sju månader bär det av till Ryssland. Ett Ryssland som enligt den ansedda brittiska tidskriften The Economist’s demokratiindex bara är aningen mer demokratiskt än till exempel Kina och Zimbabwe, och mindre demokratiskt än självaste Aleksandr Lukasjenkos Vitryssland.
Politik har alltid varit en del av idrotten. Det är inte konstigt. Genomslagskraften är oslagbar. Problemet är inte att politik och idrott hör ihop, det är i stället att många av idrottens makthavare som vandrar genom livet med skygglapparna på. De ser bara vad de vill se och blundar för resten.
Det har gjort att auktoritära länder som Kina och Ryssland fått de olympiska spelen. Det har gjort att ishockey-VM hamnat i Vitryssland och att Ryssland 2018 och Qatar 2022 får arrangera fotbolls-VM. Det borde de inte ha fått göra.
Enligt Johan Lindholm, Byggnads förbundsordförande, har hittills över 1 400 migrerande byggnadsarbetare fått sätta livet till i förberedelserna för VM i Qatar (Aftonbladet 9/7 2017). Internationella Fotbollsförbundet (Fifa) bekräftar att nordkoreanska migrantarbetare arbetat under slavliknande förhållanden under bygget av VM-arenorna i ryska Sankt Petersburg.
Måste det vara så?
Nej, självklart inte, men så länge idrottens makthavare, förlåt floskeln, silar mygg och sväljer kameler, på tal om Qatar, så är det så. Så länge den globala idrottsrörelsen inte tar sitt självklara ansvar för att främja demokrati, frihet och mänskliga rättigheter så är det så.
I december 2010 samlades Fifas exekutivkommitté i Zürich för att utse värdländerna för 2018 och 2022 års fotbolls-VM. Valet föll på Ryssland och Qatar. Vladimir Putin hade tagit time out som president, han lät i stället sin trogne underhuggare Dmitrij Medvedev vara ansiktet utåt. I mars 2012 var Putin åter president.
Världen har förändrats mycket på sju år, Ryssland ännu mer. Drömmarna om demokrati har krossats. Oppositionen är hårt hållen, pressfrihet existerar bara så länge journalisterna rapporterar inom ramen för Putins idealsamhälle.
Vintern 2014 annekteras Krim av Ryssland i strid mot folkrätten. Ryssland framstår alltmer som en aggressiv stormakt som inte skyr några som helst medel för att uppnå sina mål. Och då pratar vi inte bara politik, utan också idrott. Den senaste tidens avslöjanden om en omfattande centralstyrd dopning talar sitt tydliga språk.
Lägg därtill anklagelserna om att Kreml skulle ha blandat sig i det amerikanska presidentvalet.
Lägg därtill att färgade spelare i ryska ligan inte bara blir kallade både det ena och det andra utan tvingas också ducka och hoppa undan för inslängda bananer.
Lägg därtill en hel del annat …
Det var tveksamt, men inte direkt olämpligt, att 2010 tilldela Ryssland värdskapet för nästa års fotbolls-VM. Däremot är det direkt oanständigt att Fifa väljer att blunda för utvecklingen i landet. Nu är det för sent. Men värdskapet för slutspelet borde ha fråntagits Ryssland.
Självklart hoppas Vladimir Putin kunna spegla sig i ryska framgångar på fotbollsplanen och i ryska arenaskrytbyggen. Arrangemanget är tänkt att gagna den ryska maktens intressen och framställa ett auktoritärt land i ljusare dager.
En tröst i sammanhanget för dig som inte tycker att dagens Ryssland är ett lämpligt värdland för fotbolls-VM. På Fifas senaste världsrankning ligger Ryssland på plats 65, mellan Kap Verde-öarna och Guinea.
Sportliga framgångar för Ryssland?
Njet, Vladimir Putin.