En diktatur. Kina är en enpartistat utan allmänna och fria val. Trots det vill Socialdemokraterna i Skellefteå, som talar sig varma för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, ha kvar vänorten Tongling. Foto: Mark Schiefelbein/AP Photo/TT
Det finns alltid det som är värre.
Ungefär så kan man sammanfatta årets näst sista kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå.
Moderaternas Micaela Löwenhöök undrade om kommunen kan garantera högsta kvalitet inom äldreomsorgen. Den frågan undvek socialnämndens ordförande Kenneth Fahlesson (S) att svara på. Trots att svaret är självklart: Nej, det kan inte kommunen göra.
Precis lika lite som någon kan garantera att det inte förkommer bristande omsorg hos de privata utförarna. En diskussion om kommunens äldreomsorg hamnade snabbt på ett sidospår när Ann Åström (S) drog in de privata utförarna. Offentliga utförare ställdes mot privata.
Det har också Socialstyrelsen gjort, ställt offentliga utförare mot privata, och kommit fram till att det inte går att se några ”stora och entydiga kvalitetsskillnader”.
Socialdemokraternas övertro på att kommunen alltid klarar äldreomsorgen bäst börjar nå orimliga proportioner. Det finns alltid någonting som är värre. I det här fallet hade det, ur ett rött perspektiv, varit att släppa in privata utförare i äldreomsorgen.
Att valfrihet ger makt åt äldre och svaga är ett faktum som inte tycks ha sjunkit in hos Socialdemokraterna. När den som är gammal själv får välja utövare av hemtjänst eller serviceboende ökar egenmakten. I ett liberalt samhälle ses man som människor – även efter 80.
Skellefteås äldreomsorg är varken bättre eller sämre än många andra kommuners, bättre eller sämre än den som privata vårdgivare erbjuder. Tyvärr hamnade den här viktiga diskussionen på många sidospår innan sista ordet blev sagt.
En annan fråga med utrymme för ”det finns alltid något som är värre” är kommunens vänorter.
Hur ett parti som talar sig varmt för mänskliga rättigheter vill ha en vänort i Kina är obegripligt. Genom att inte säga upp vänortsavtalet med Tongling legitimerar Skellefteå kommun en av de värsta diktaturerna.
Här kommer vi tillbaka till Socialdemokraternas övertro på att de vet och kan allt bäst. Vi vill vara med och påverka utvecklingen, samarbete ger demokratiskt inflytande, vi kan förändra världen. Ordalydelsen har skiftat genom åren, men tror på att S ska kunna förändra är stark.
Hur har det då gått?
Tongling och Skellefteå skrev under vänortsavtalet 1998. Sedan dess har tumskruvarna snarare dragits åt kring oliktänkande, människorättsaktivister och andra som hotar, utmanar eller ifrågasätter kommunistpartiets officiella linje.
På regeringens hemsida står det: ”Kina är en enpartistat utan allmänna och fria val. Politisk opposition är inte tillåten. Statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet. Rättsväsendet är underställt kommunistpartiets kontroll. Författningen garanterar allmän åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och religionsfrihet, men i praktiken är samtliga friheter inskränkta i varierande grad. Situationen för de medborgerliga och politiska rättigheterna är allvarlig.”
Sett till det har Socialdemokraternas 20-åriga demokratipropåer i Kina har i varje fall inte rönts med framgång.
Samarbetet med Jinja i Uganda, ett land som inte för alltför länge sedan ville ha dödsstraff för homosexualitet, är ett annat exempel på dålig smak vad gäller vänner.
Slutligen stod Sverigedemokratern Peter Lindkvist för ett av mandatperiodens märkligaste och larvigaste inlägg.
Han menade, på fullaste allvar, att Daniel Ådin (S) gör reklam för droger genom att bära en AC DC-tröja. Personligen skulle jag vilja säga att det snarare handlar om dålig musiksmak. Förlåt, Daniel …