Foto: Bertil Ericson/TT
Skellefteå börjar få ett lite skamfilat rykte när det gäller kommunens hantering av de äldre som behöver samhällets hjälp.
För visst kommer du ihåg fläsket som skulle vara stekt, men som inte var det. Eller det som var vidbränt i stället för stekt. Du har väl knappast heller kunnat glömma den infekterade diskussionen om näringsinnehållet i matlådorna.
Ingen som sett SVT Västerbottens inslag som 82-åriga Jenny Johansson har kunnat undgå att uppröras. Hon är funktionshindrad efter en stroke, och sitter isolerad i en lägenhet på tredje våningen i ett hus utan hiss. Hennes högsta önskan är att få komma till ett särskilt boende.
Men kommunen säger nej.
Det beslutet är överklagat till förvaltningsrätten. Som gav Skellefteå kommun bakläxa. Rätten ansåg bland annat att utredningen var bristfällig. Men kommunen sa nej igen. Ett beslut som Jenny Johansson också kommer att överklaga.
Medan juridikens kvarnar mal sitter Jenny Johansson där hon sitter.
Läser man lokaltidningar landet runt är det lätt att få uppfattningen att det finns kommuner som regelmässigt avslår ansökningar och överklagar förvaltningsrättens beslut. Förmodligen i akt och mening att de under några månader ska slippa betala för en plats på ett särkilt boende.
Yngve Gustafson, professor i geriatrik, Umeå universitet, är inne på samma linje. I en intervju med SVT Västerbotten menar han att han upplever ”att många kommuner, däribland Skellefteå, har jobbat fram en strategi där de avslår ansökningar hos äldre för att spara pengar.”
Om det är så är det för … nej, jag ska inte svära.
Det pågår en ständig kamp mellan pengar och människosyn, eller värdegrund som det heter nuförtiden. I genomsnitt kostar en plats på ett särskilt boende knappt 566 000 kronor per år. Samtidigt är genomsnittskostnaden för en person med hemtjänst cirka 143 000 kronor.
Låt mig ställa en fråga till Skellefteås politiker: Hur mycket ska en värdig ålderdom få kosta?
Jag räknar inte med att få något svar. Men det kan vara en fråga att ta med sig när kommunens budgetberedning samlas nästa gång. För trots att antalet personer 80 år och äldre väntas öka ska fortsatta besparingar genomföras.
Det kan också uttryckas som Skellefteå kommun själva gör det i ett pressmeddelande om boendeplanen för 2018–2027: ”Bedömningen är att aktuell budget inte täcker behoven för äldreomsorgens nuvarande verksamhetsvolym.”
Så människor har blivit verksamhetsvolym?
Nu ska det förvisso byggas ett nytt särskilt boende med 84 nyproducerade lägenheter, färdigt 2019/2020. Men eftersom det samtidigt försvinner 28 andra boendeplatser, och antalet äldre kommer att öka, så lär inte Jenny Johansson vara den sista som behandlas skamligt av Skellefteå kommun.
Vem vill bli gammal i dagens Sverige, i dagens Skellefteå?
Ålderdomen kan vara någonting oerhört vackert, att få åldras tillsammans med sin livskamrat. Men ålderdomen kan lätt förvandlas till en tröstlös kamp mot njugga kommuner. När vi blir gamla och inte längre klarar av vardagssysslorna själva räknar vi med att ha rätt till hemtjänst, och senare plats på ett äldreboende.
Den makt över den egna tillvaron man är van vid sedan tidigare tar man för givet även ska gälla när man blir gammal.
Men verkligheten är ofta en helt annan. Önskemål finns det knappast utrymme för i dagens äldreomsorg.
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.
Så vill vi verkligen bli gamla som äldreomsorgen fungerar i dag?
Det är en fråga som fler politiker än de i Skellefteå borde ställa sig.