Nu är det nära. Norrbotniabanan har aldrig varit så här nära en byggstart. Foto: Jeanette Löfgren/Norran
Ministrar som ger sig ut på Sverigeresa brukar ta godispåsen med sig.
Både civilminister Ardalan Shekarabi (S) och statsminister Stefan Löfven (S) har delat ut godsaker i Skellefteå. Nu senast berättade Löfven att Norrbotniabanan ska, precis som utlovats, påbörjas under den här mandatperioden.
Det är bra med politiker som talar klarspråk, än bättre är det med politiker som håller vad de lovar. Socialdemokraternas besked om Norrbotniabanan lämnades av Löfven en kall vinterdag i januari 2014. 160 socialdemokrater från Norr- och Västerbotten hade samlats på Medlefors för gemensam valupptakt tillsammans med LO.
I höstas gav så Trafikverket grönt ljus för att det byggs en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Skellefteå, med mötesseparering på flera sträckor. Norrbotniabanan har aldrig varit så här nära en byggstart. Regeringen ska ta ställning till förslaget i vår, troligen i början av april.
Vad som också talar för att det blir en byggstart är att Socialdemokraterna tycks ha kört över Miljöpartiets planer på höghastighetsbanor mellan de tre stora städerna i södra Sverige.
Så här står det i Miljöpartiets tågvision från 2016: ”Påbörja bygget av nya stambanor för höghastighetståg och snabb storregional tågtrafik med goda kopplingar till Danmark och Tyskland”. Däremot nämns inte Norrbotniabanan en enda gång på de drygt 30 tättskrivna sidorna.
Här talas det i stället om dubbelspår på stambanan genom övre Norrland och bättre spåranknytning till strategiska hamnar längs Norrlandskusten.
En märkbart irriterad Karin Svensson Smith, Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson, tog emot beskedet från Trafikverket, att maxhastigheten för höghastighetståg kommer att stanna vid 250 kilometer i timmen – inte 320 kilometer i timmen som först planerades, med orden ”det kan inte ens kallas för höghastighetståg.”
Man kan undra om Svensson Smith är medveten om norra Norrlands problem med långa avstånd och en haltande kollektivtrafik.
Men låt oss nu för en stund glädjas över statsminister Löfvens besked, klart och tydligt var det: ”Jag har lovat att Norrbotniabanan ska påbörjas under den här mandatperioden och då blir det så.”
Vill det sig riktigt väl kan vi åka med premiärtåget från Skellefteå i riktning mot Umeå 2029.
Om det inte vill sig riktigt så väl kan det komma att dröja. För statsminister Löfven anlade också ett samhällsekonomiskt perspektiv. På frågan om Norrbotniabanan är viktigare än höghastighetsbanor i södra Sverige konstaterade han att ”man får bygga i den takt ekonomin tillåter”. Vad han nu menade med det.
Rapporten är förvisso några år gammal, men förutsättningarna har knappast förändrats. 2009 beställde Norrbotniabanan AB en affärsplan av konsulter på Railize International. De konstaterar att ”en etapputbyggnad av Norrbotniabanan inte är samhällsekonomiskt lönsam”.
Det är så jag tolkar statsministerns konstaterande, att Norrbotniabanan kommer att byggas i etapper.
Jag vet att Lorents Burman, både i egenskap av kommunalråd i Skellefteå och ordförande i Norrbotniabanegruppen, lobbat mycket och framgångsrikt.
Nu när byggstarten är avklarad blir nästa uppgift för honom att övertyga regeringen om att en byggstart inte är nog, att hela Norrbotniabanan måste byggas på en gång eftersom ”systemeffekten uppstår först när den sista spiken i kistan är inslagen”, som konsulterna konstaterar.