Hemlig skrift. Ett till synes helt vanligt brev från Janina Iwańska till sin pappa innehöll ett hemligt meddelande skrivet i urin. Meddelandet berättar om ett flyktförsök. Foto: Universitetsbiblioteket, Lunds universitet
De har överlevt Förintelsen, mänsklighetens mest fasansfulla brott, nazisternas massmord på sex miljoner judar under andra världskriget.
Överlevarna kallas dyrbara människor, som aldrig kan ersättas. Men det glesnar i leden, bara ett fåtal är under 80. Snart tystnar deras historier.
Ett av de mindre kända koncentrationslägren är Ravensbrück, några mil norr om Berlin. Det byggdes 1938–39 av SS, var främst avsett för kvinnor och barn, men utvecklades snabbt till ett lägerkomplex med fabriker, verkstäder, med ett mindre läger för män och ett för ungdomar.
Omkring 150 000 fångar fördes till Ravensbrück under de sex år som lägret existerade. Många dog av undernäring, i sjukdomar, i medicinska experiment eller genom avrättning. Tusentals fångar skickades vidare till en säker död i andra läger. Vi krigsslutet 1945 återstod endast mellan 15 000 och 30 000 överlevande.
Här kunde historien ha slutat.
Men det är i stället här som den börjar.
För samtidigt som Röda korset, med hjälp av Folke Bernadottes Vita bussar, började föra främst skandinaver – norrmän, danskar och svenskar – från de tyska koncentrationslägren till säkerhet i Sverige och Danmark, beslutade sig en arbetsgrupp för att dokumentera de tidigare lägerfångarnas upplevelser, det blev Ravenbrücksarkivet.
Deras historier är fruktansvärda, fasansfulla.
Vittnesmålen handlar om vad människor var kapabla till i ett civiliserat, modernt och industrialiserat land i Västeuropas hjärta.
Historier som lever vidare. I förra veckan öppnade den webbportal som gör Ravenbrücksarkivet tillgängligt för allmänhet och forskare: fotografier, anteckningsböcker, personliga ägodelar och namnlistor från lägret, men framför allt de 500 intervjuer med överlevande som gjordes månaderna efter att de kommit till Sverige.
När jag ögnar igenom några av dokumenten i arkivet växer känslan av ”personlighetsklyvning” sig allt starkare. Den ena sidan säger, läs, läs vidare, du måste veta för att kunna berätta om allt det hemska, medan den andra säger sluta, sluta läs, du mår bara dåligt av allt lidande.
Gjort är gjort, det är ingenting vi så här i efterhand kan göra någonting åt, eller ändra på.
Däremot kan vi påverka samtiden och framtiden. Trots den fasansfulla historien utsätts miljoner människor än i dag för rasism och förföljelse.
Hets mot oliktänkande sker dagligen både här i Sverige och i resten världen. Öppet rasistiska och antisemitiska partier växer och vissa av dem väljs in i de demokratiska församlingarna: grekiska Gyllene gryning, finska Sannfinländarna, brittiska UKIP, ungerska Jobbik, franska Nationella fronten och österrikiska FPÖ är de mest kända.
Vi lever i en tid där hat, hot och oförsonlighet sprider sig.
Vi lever i en tid där arbetet för allas lika värde känns viktigare än någonsin.
Det brukar börja med orden, de oskyldiga orden, de skämtsamma kommentarerna, de återkommande, förlöjligande lustigheterna.
Det var orden som banade väg för nazisternas massmord på judar, på kriminella, asociala, oliktänkande, på så kallade bibelforskare (Jehovas vittnen), på zigenare och homosexuella. De vars enda brott var att de avvek från normen.
Det är någonting vi måste påminna om gång, på gång, på gång, för det för aldrig hända igen.
Gå in och bläddra bland vittnesmålen, bland föremålen som minner om det som vi inte får glömma. Du hittar Ravenbrücksarkivet på www.ub.lu.se.