Det är den största klimatsatsningen.
Ungefär så lät det när regeringen presenterade sin budgetproposition. Två miljöpartistiska statsråd dök upp på elcykel i duggregnet.
I klimatsatsningen finns bland annat en premie för elcyklar. Och nu är elcykeln årets julklapp.
HUI Research utser årets julklapp. I år är det för 30:e gången. Flipparna och flopparna har avlöst varandra. Så varför blev elcykeln årets julklapp? Jo, den ”speglar de svenska konsumenternas ökande klimatmedvetenhet, vilja att ta hand om sin hälsa samt önskan att vara fri, flexibel och stundtals bekväm”, enligt HUI Research.
De kunde ha lagt till att många har mycket i plånboken; arbetslösheten är låg och Socialdemokraterna har ännu inte hunnit höja skattetrycket till fornstora dagars nivåer.
För en elcykel kostar, även med bidrag från staten. De billigaste går på mindre än 10 000 kronor, de dyraste kostar 70 000, ibland ännu mer.
Kommer elcykeln att göra succé i Skellefteå?
Det kommer den inte att göra. Skellefteå är ingen cykelstad. Till Skellefteå tar man bilen, både från omlandet och från de ocentralt belägna stadsdelarna, och letar efter en centralt belägen parkeringsplats, helst i markplan. Lägg därtill vinterväglag i ungefär fem månader. Snö och cykel har svårt att samsas.
Men detta är ingen hållbar situation i det långa loppet. Vintrarna är svåra att göra någonting åt. Däremot kan stadens politiker göra riktade satsningar på kollektivtrafiken och gång- och cykelbanor samtidigt som man gör det svårare att ta bilen till de allra centralaste delarna.
Man kan till exempel förbjuda gatuparkering – förutom några strategiskt belägna handikapparkeringsplatser – och i stället leda in trafiken till parkeringshus i utkanten av centrum. Det har många andra städer gjort.
Det är också dags att cyklingen – med eller utan elmotor – lyfts upp bland de riktigt angelägna samhällsfrågorna. Det handlar inte enbart om vårt klimat, det handlar också om folkhälsa (inte elcyklarna) och därmed framtida sjukvårdskostnader.
I en intressant motion vill Liberalernas Lars Åhman att kommunen ska jobba för att underlätta för Skellefteborna att cykla vintertid: sopade och saltade cykelvägar, en app för cyklister och att undersöka möjligheterna att ta med sig cykeln på bussen. Det är förslag väl värda att tänka på.
Skellefteå har också antagit en ambitiös cykelplan. Det planeras för fler och bättre cykelvägar. Många av dem handlar om en anpassning till de nya storskolorna väst och öst på stan och är tänkta att ersätta cykling längs gatorna. Oskyddade trafikanter ska separeras från bilarna i ett huvudcykelnät. Det är bra.
Men smakar det så kostar det. Och även om Skellefteå – mycket tack vare Skellefteå Kraft – är en av Sveriges rikaste kommuner så är resurserna inte oändliga.
Med stora behov av investeringar i vägar, i gång- och cykelvägar och i kollektivtrafiken, inte minst nu sedan Northvolt bestämt att deras batterifabrik ska placeras i Skellefteå, borde länstransportplanen innehålla hyggligt med pengar till den norra länsdelen i allmänhet och till Skellefteå i synnerhet.
Men det gjorde den som bekant inte.
Av de 205 miljoner kronor som satsas på västerbottens gång- och cykelvägar hamnade 75 procent i Umeå, fem procent i Skellefteå. Det är inte rimligt.
Årets julklapp kan mycket väl flippa i Umeå, men blir antagligen en gigantisk flopp här i Skellefteå. Det är synd på både klimatet och stadsmiljön.