Socialdemokraterna i Skellefteå; är det ett framsynt, modigt och handlingskraftigt parti, eller ett som hyllar försiktighetsprincipen.
Satsningen på förskolan och skolan i Skellefteå; är det verkligen en satsning, eller handlar det bara om pengar som gör att skolan hjälpligt får upp näsan över vattenytan.
Medan det socialdemokratiska kommunalrådet Lorents Burman (bilden) talade sig varm för ”en av de offensivare budgetarna i modern tid”, efterlyste de borgerliga partierna ännu mer satsningar, ännu mer politiskt mod och ännu högre ambitioner. En diskussion som lär bli de kommande fyra årens följetong.
Burman har rätt, det är en offensiv budget, men det har också Alliansen, såtillvida att mycket av det som görs borde ha varit gjort för länge sedan.
Då kanske vän av ordning undrar: Skellefteå kommuns budget och planförutsättningar, klubbades den inte igenom i våras?
Jo, det är riktigt, det gjorde den. Men eftersom det har varit val måste processen tas om. ”En favorit i repris”, som kommunalrådet konstaterade. Och den här gången nöjde sig politikerna med att debattera budgeten i fyra timmar.
Vänsterpartiet pläderade för skattehöjningar och saknade genusperspektivet. Miljöpartiet tog åt sig äran av att flera förslag från deras förra budget blivit verklighet. Alliansen och Socialdemokraterna diskuterade om satsningarna var nog stora. Och Sverigedemokraterna gjorde debut på riktigt. Peter Lindkvist var flitig gäst i talarstolen, berättade vad SD inte vill: inget kulturhus, inget befolkningsmål, inga planeringsförutsättningar 2016–2018. Däremot var han sparsam med att nämna vad partiet vill.
Det är alltid lätt att vara mot någonting, betydligt svårare att vara för.
Skellefteå står inför ett vägskäl. En snabbt åldrande befolkning gör att kommunen behöver växa, om inte finns det en risk att det inom en inte alltför avlägsen framtid inte finns tillräckligt många som kan försörja de äldre. På 15 år ska befolkningen öka med 8 000 invånare, från dagens 72 000 till 80 000. Så är det i varje fall sagt.
Det har börjat hända saker. Bostadsbyggandet har kommit igång, i elfte timmen, skolan och förskolan har fått mer pengar, det ska bli nytt resecentrum och kulturhus. Företagsklimatet har blivit bättre, utan att vara i toppklass. Det finns förhoppningar om att Norrbotniabanan äntligen ska byggas. En ny trafiklösning för centrala Skellefteå ska arbetas fram efter folkomröstningens nej till en centralt belägen bro över älven.
Det där är bra, men om det är tillräckligt bra, för att nå befolkningsmålet, är en fråga utan svar.