Arkivbild: TT
Missnöje grundas i upplevd orättvisa. Orsaken behöver inte vara personlig, utan kan utgå från andras intryck. När Stefan Löfven svepande beskriver hur Sverige slits i sär är argumentationen emotionell snarare än empirisk.
Det diffusa missnöjet är sjukvårdens största fiende. Vårdens prioriteringar handlar om liv och död. Allvarligt skadade måste tas om hand innan patienter med blessyrer. Patienten som bedöms ha störst chans att överleva den riskfyllda operationen, bör gå före patienten med sämre utsikter. Vi undviker gärna att tala om vårdens nödvändiga val, men valen måste göras.
Väl avvägda prioriteringar är en bidragande orsak till varför Sverige, trots mer eller mindre befogad kritik mot landstingen, är världsledande inom specialiserad sjukvård. OECD:s rapport om vårdens tillstånd, som lanserades i december, lyfte bland annat fram hur Socialstyrelsens och SKL:s öppna jämförelser har bidragit till att stärka kvaliteten.
Vad säger mest om vården? OECD:s slutsatser – eller Löfvens känslor?
Patienter med svåra diagnoser är lyckligtvis mer tillfreds med vården, än patienten som anser sig ha fått vänta i samband med en vaccinationsspruta. Kvalitetsskillnaderna mellan Sveriges 21 landsting och regioner måste bli mindre, men vårdvalet och vårdgarantin gör väsentlig skillnad.
Precis som i andra system som bygger på mänskliga bedömningar kan felbedömningar få förödande konsekvenser. Men att konstaterade brister i specialistvården har sin grund i oansvariga skattelättnader, är ett känslostyrt argument som alltså motbevisas av forskningen.
Den utvärderande myndigheten Vårdanalys senaste rapport ”Låt den rätte komma in – hur har tillgängligheten påverkats av apoteksomregleringen, vårdvalet samt vårdgarantin och Kömiljarden?” ger, i likhet med OECD, ett gott kvitto åt effektiviteten. Vårdanalys bedömning är att Sveriges medicinska resultat är goda, och att kvaliteten står sig väl.
Vårdvalet har gett 170 fler vårdcentraler. Även om många har etablerats i tätbefolkade områden med en förhållandevis välmående befolkning, konstaterar Vårdanalys att primärvården har blivit mer tillgänglig.
Likaså bedöms vårdgarantin – som kritiserats för att fördela resurser från gamla och allvarligt sjuka, till yngre och mindre allvarligt sjuka – som övervägande positiv. Sedan 2010 har väntetiderna stabiliserats på en lägre nivå än tidigare, och åtta av tio patienter får nödvändig vård inom garantins dryga halvår.
Fler söker primärvård och köerna blir kortare. Bara Stefan Löfvens förtroendekapital slits sönder av slutsatserna.
Lars Kriss