Det är en fråga som med jämna mellanrum hamnar på regeringars bord: Vad väger tyngst, renskötseln eller gruvnäringen/vindkraften.
Den här gången står striden kring tre bergknallar söder om Tärnaby. Där vill det kanadensisk/norska gruvbolaget Nickel Mountain bryta nickel och järn för miljarder i tre dagbrott. Men där vill också Vapstens sameby att deras 8 000 renar ska kunna beta och passera under flyttningen mellan fjället och skogen.
Nickel används främst för att framställa rostfritt stål (65 procent), men även till uppladdningsbara batterier och katalysatorer, till mynt, i gjuteriprodukter och till ytbehandling.
Som vanligt när det handlar om samerna är det förvånansvärt tyst, samiska frågor är egendomligt osynliga i debatten. Rovdjurspolitiken drar till sig betydligt mer uppmärksamhet i riksnyheterna.
Nickelfyndigheterna i Tärnabyfjällen har pekats ut som riksintresse – Sverige skulle bli självförsörjande på metallen – men även renskötseln är ett riksintresse.
Vad regeringen således har att ta ställning till är om mineraler eller människor är viktigast.
2010 var det mineralerna. Då avslog den då Moderatledda regeringen samebyns överklagande, gruvan ansågs viktigare.
Nu handlar det inte bara om nickelfyndigheterna söder om Tärnaby. Det handlar om betydligt mer än så. Sameradion och SVT Sápmi visar i en ny kartläggning att nästan hälften av alla tillstånd för gruvbrytning, och mer än var femte vindkraftverk inom renskötselområdet finns på rennäringens särskilt skyddade markområden, det vill säga rennäringens viktigaste marker.
Det här är en konflikt som är olöslig. Renskötsel och oåterkallelig miljöförstörelse ställs mot 750 möjliga jobb under 20 års tid i en krympande kommun. Kritikerna menar att de flesta jobben kommer att tas av gruvarbetare som flygs in, och att vinsterna hamnar utomlands, samtidigt som det ställs krav på Storumans kommun. Det behövs bostäder och det behövs kommunal service för dem som ska jobba i gruvan.
Vilket beslut regeringen än fattar så kommer det att mötas av massiv kritik; antingen från samerna och miljövännerna eller från gruvbolaget och de i Storumans kommun som välkomnar den största satsningen i trakten sedan vattenkraften byggdes ut för 50 år sedan.
– Regeringen måste klargöra om de vill ha renskötsel i det här området eller inte, säger Inger-Ann Omma, jurist som arbetar för flera samebyar, till SVT Nyheter.
Det är precis vad det handlar om. Konkurrerande markanvändning påverkar och begränsar samernas möjligheter. Det finns en gräns där det inte längre går att anpassa sig, frågar man samerna är den gränsen redan nådd.
När Sverige byggde folkhemmet ansågs renskötsel, jakt och fiske inte viktiga för tillväxten, samerna skulle i stället uppmuntras att göra något meningsfullt. Ibland känns det som om inte särdeles mycket har hänt de senaste 100 åren.
I Norge kompenseras vattenkraftkommunerna för den negativa påverkan på jord- och skogsbruk, renskötsel och turism som utbyggnaden medfört. Om nu mineralerna ska gå före människorna hade det varit lite plåster på såren för samerna.
Men det innebär inte ett slutgiltigt svar på frågan: Är mineralerna eller människorna viktigast. I de flesta fall borde svaret vara människorna.