Många socialdemokrater struntar i frågan om vinster i välfärden. Spontant svarar de kanske att vinst är fel, men det Socialdemokraterna framför allt verkar drömma om är inte ett vinstförbud – utan makt.
Makt över skolor, äldreboenden och vårdcentraler. Makt att med ett penndrag kunna bestämma över elevers och pensionärers vardag.
Sannolikt önskar många att de kunde vrida tillbaka klockan och driva så gott som all välfärd i offentlig regi. Men även om politik sägs vara det möjligas konst inser S att den tiden är förbi. Däremot ser många regeringsskiftet som en möjlighet att ta tillbaka makt från familjernas köksbord och återföra besluten till kommunhusens skrivbord.
Därför innehåller de rödgrönas överenskommelse inte enbart luddiga skrivelser om vinstregleringar, som framför allt är krav från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Där står även att landsting ska kunna ta bort den fria etableringsrätten för vårdcentraler och att kommunerna ska ha vetorätt om en skola med vinstsyfte vill starta. Tillägget ”med vinstsyfte” är en eftergift till MP, som anser att gränsen för politikernas makt går just vid att inte kunna förbjuda föräldrar att ta över en nedläggningshotad byskola.
Tillsammans med regeringens tilltänkta regleringar av vinst och bemanning, kommer vetorätten att leda till betydligt färre friskolor. Enligt en undersökning från Friskolornas riksförbund ville S-styrda kommuner stoppa sju av tio skoletableringar 2012 och 2013, trots att samtliga hade godkänts av Skolinspektionen. 23 av 36 S-kommunalråd motiverade det med att de inte vill att nya friskolor ska konkurrera med de kommunala (Dagens Samhälle, 6/10). Observera att det inte handlar om oro för undermålig kvalitet, utan om oro för konkurrensen i sig.
Den långsiktiga konsekvensen av de rödgrönas förslag är alltså att en större del av det fria skolvalet flyttas från föräldrar och elever till kommunfullmäktige, vilket betyder att medborgarnas valfrihet minskar, medan politikernas makt ökar. Och nu är vi tillbaka där vi började: Socialdemokraterna saknar att styra välfärden.
Det var givetvis inte så här statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte saken på måndagens presskonferens. I stället pratade han om ”ordning och reda” och om att vi inte är konsumenter i förhållande till välfärden, utan medborgare.
Påståendet äger sin sanning.
En annan sanning är att medborgarna, likt Socialdemokraterna, inte bryr sig nämnvärt om vare sig vinster eller bolagsform, så länge verksamheten är av god kvalitet. Och precis som Socialdemokraterna vill medborgarna ha makt.
Skillnaden är att medborgarna vill ha makten över sina egna liv. Socialdemokraterna vill ha makten över andras.
Susanne Nyström