Nominerad av 17, av samtliga 38 S-organisationer. Föreslagen av en enhällig valberedning, framröstad av ombuden på representantskapet i måndags kväll. Sägs vara folklig, trevlig, bra på att lyssna, en god talare, en duktig debattör. Förutsättningarna för Lorents Burman ser minst sagt goda ut.
Valberedningen lyfter fram hans kompetens, och Katarina Köhler kommenterar att det åter blev en man med ”Vi kan inte stirra oss blinda på könet” (Norran, 2013-06-11). Underförstått: Burman var bäst lämpad, övriga kandidater var inte lika bra. Om så är fallet tappar det sin mening att efter nästa val lyfta fram ”ett andra kommunalråd” (den formella posten som kommunalråd kommer antagligen Burman även fortsättningsvis att ha). Det är svårt att få pondus om man som kvinnlig politiker anses vara inkvoterad.
Att det har pågått en diskussion om ett kommunalråds arbetsbelastning är i grunden positivt. Det måste kunna gå att ha ett liv vid sidan om politiken, med fritidsintressen och familj. Politiker som saknar markkontakt, och sitter inlåsta på tjänsterum, politiska sammanträden och möten hela dagarna, blir sällan bra.
Ansvaret är tungt, men uppgiften är förmodligen även rolig. Burman kommer att få företräda kommunen, såväl i Skellefteå som i resten av landet. En konst är också att vara både en bra ledare internt, samtidigt som man håller i alla trådarna utåt.
Bland de första kommentarerna på norran.se, efter att det blivit känt att Burman tar över efter Bert Öhlund, kom från företrädare för alliansen i kommunen. ”Jag ser fram emot politiskt samförstånd i många frågor och klargörande debatter där vi inte är överens", skrev Andreas Löwenhöök (M). Folkpartiets Håkan Lindh skrev ”Du var faktiskt min favoritkandidat”. Den som är stark – vilket Socialdemokraterna med egen majoritet onekligen är – kan med fördel lyssna på oppositionspartierna i fullmäktige.
Vågar man hoppas att Burman även kommer att höras i resten av landet? Umeås kommunalråd Lennart Holmlund (S) har en tendens att, på gott och ont, skapa rubriker. Desto färre känner till Skellefteås politiker. För att nå målet om 80 000 invånare i kommunen kan det vara bra att ha ett kommunalråd som hörs och syns i lämpliga sammanhang.
När Mona Sahlin avgick som S-ledare sa hon till efterträdaren Håkan Juholt att han inte visste vad han gav sig in i. Lika dramatiskt låter det nog inte här i Skellefteå, även om uppgiften som politisk ledare aldrig är enkel. Det är bara att önska det nya kommunalrådet lycka till.