I september 1969 svepte stormen Ada in över västkusten. Tio personer omkom och 200 fick besöka sjukhus till följd av stormens härjningar.
I januari 2005 slog Gudrun till med full kraft. Sju personer omkom i olyckor under stormnatten. Ett år senare hade ytterligare elva dött i samband med uppröjningsarbetet.
I november 2011 drog ovädret Berit in över norra Sverige. Inga människor skadades allvarligt.
Många forskare påstår att detta är det pris som mänskligheten får betala för den globala uppvärmningen: fler och kraftigare oväder.
I lördags började det snöa i och runt Skellefteå. Vinden friskade i. När dessa rader skrivs snöar det fortfarande. Snödrivorna har på utsatta ställen växt sig meterhöga. När oväder slår till är samhället sårbart, och ju mer högteknologiskt det blir desto sårbarare är det. Vi tar för givet att allting ska fungera som vore det en sommardag.
Att vara förberedd är någonting som man är på landsbygden, där elledningarna fortfarande ligger ovan mark, där strömavbrotten kan bli långvariga. Det är man inte i städerna, förberedd, och det är någonting som börjar oroa MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Kunskapen om hur man tillgodoser grundläggande behov som mat, vatten och värme/ljus vid ett längre strömavbrott är inte längre självklar.
Nu tycks det mesta ha gått bra. Lite avåkningar, några mindre trafikolyckor, ett par lastbilar som fastnat och blockerat vägen. Som en vanlig helg, meddelar Räddningstjänsten i Skellefteå.
Medieforskare brukar ibland tala om lokaltidningen som ”navet som binder samman människor”. Det är ofta i lokaltidningens (och lokalradions) olika kanaler som folk söker information och uppdateringar. Kommentarer som den här, från signaturen ”Hådekå” är inte ovanliga: ”Klockan är nu 10.40 och ingen uppdatering av läget. Har Norran kört fast? /…/ Är bärgare fortfarande på väg mot platsen? Vad menas med ’nuläget’?”
Det är också, i situationer som denna, när snöstormen slår till norr om Dalälven som man märker vilken medieskugga norra Sverige har hamnat i. Inte bara i samband med oväder, som helgens. Pliktskyldigast rapporteras det, om det ens rapporterats. Tänk vilket rabalder det blivit om snön vräkt ner över Stockholm i några dygn. Då hade säkerligen någon utkommenderad tv-reporter placerats invid den största snödrivan i sikte för att riktigt kunna beskriva vidden av den katastrof som drabbat den kungliga huvudstaden.
I takt med att riksmedia överger Norrland blir lokal journalistik allt viktigare. Inte bara när det snöar horisontellt utanför kontorsfönstret.