Statsminister Stefan Löfven (S) och den rödgröna regeringen lämnar Norsjö och andra kommuner med hål i budgeten när Migrationsverket inte ger full kostnadstäckning för ensamkommande.
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer det att skrivas avhandlingar om hur stat och regering kom att använda kommuner som nödfonder och ekonomiska buffertmekanismer för att hantera konsekvenserna av sina egna beslut under andra hälften av 2010-talet.
Norsjö är likt många andra kommuner inte undantaget från regeln.
Under dagens (10/12 2018) kommunfullmäktigesammanträde i Norsjö har politikerna att hantera konsekvenserna av den springnota, som den rödgröna regeringen lämnar efter sig i den skarv som finns mellan krishantering och vardag, mellan statlig ersättning och kommunalt underskott.
Sedan mitten av 2017 har regeringen dragit åt tumskruvarna och infört ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn. Dels har utbetalningsnivåerna per belagd plats och dag blivit lägre, dels ersätts inte platser som inte är belagda längre.
Att verksamheter ska anpassas allteftersom behoven minskar är självklart. Men omställningarna är inte sällan kännbara och knutna till kostnader där det inte alltid är möjligt att hitta precisa nya lokaler, eller optimera antalet anställda från den ursprungliga verksamheten till en utfasningsliknande dito.
Icke desto mindre blir det Norsjö kommun som får vrida in och ut på sig själv för att hitta täckning för det som regeringen och Migrationsverket inte längre vill betala för.
I dag har Norsjö två enheter där ensamkommande barn och unga i åldrarna 16 till 21 år vistas: Ett så kallat HVB-hem – hem för vård och boende för minderåriga – och ett stödboende där man kan bo kvar tills dess man fyllt 21.
Tre av HVB-hemmets sju platser är belagda. Beläggningsgraden är betydligt bättre på stödboendet, samt i en lägenhet, där 12 av 14 platser är fyllda. Därtill är sex personer placerade i andra kommuner.
Norsjö sitter i en knepig ekonomisk sits: Medan prognosen för intäkterna var beräknad till 20,8 miljoner kronor för 2018 ser det enligt prognos ut att bli ”endast” drygt 8,7 miljoner för 2019.
Den massiva skillnaden mellan årets och nästa års intäkter beror på att nio av de ungdomar som är inskrivna på stödboendet fyller 20. Därmed får Norsjö inte ersättning för sina kostnader efter första halvåret 2019. Därtill är kommunen ansvarig för dem tills de fyller 21.
Till saken hör att det är svårt att planera för hur många som självmant flyttar när de fyllt 18 år på grund av studier eller jobb.
I den analys som Norsjö kommun gjort används beskrivningar som att den ekonomiska situationen som väntar för Norsjös flyktingverksamhet är ”oroande” och att det är ”ohållbart” att fortsätta driva verksamheten i dagens form.
Genom att flytta HVB-hemmet och stödboendet till samma byggnad, utan att slå ihop verksamheterna, hoppas kommunen kunna hantera situationen och skala ner kostnaderna.
Trots detta skapas merkostnader och ett budgethål på mellan cirka 672 000 och 1,4 miljoner kronor beroende på vilken lösning som väljs.
Norsjö har likt många andra svenska kommuner tagit sitt solidariska ansvar och hjälpt till att hantera en migrationspolitisk situation som de inte själva öppnat för.
Ett ansvarstagande som staten inte borde straffa genom att lämna budgethål efter sig.
Csaba Bene Perlenberg