De flesta är positiva till att vara med och rädda andras liv efter döden. Att ta ställning kan rädda liv.
Det behövs fler organdonatorer.
Förra året dog 40 personer i väntan på transplantation.
I Västerbotten väntar för tillfället 23 personer på ett lämpligt organ.
Det är söndagen den 3 december 1967. Medan Sverige firar första advent utför doktor Christiaan Barnard världens första hjärtoperation på Groote Schuur Hospital i sydafrikanska Kapstaden. Hjärttransplantationen lyckades, men en dryg vecka senare avled patienten i dubbelsidig lunginflammation. Hans immunförsvar hade försvagats till följd av de läkemedel han fick för att förhindra avstötning av det främmande hjärtat. I Sverige skulle det dröja till 1984 innan den första hjärttransplantationen genomfördes.
Nya arbetssätt och mediciner har förändrat sjukvården. Det som var omöjligt för något tiotal år sedan är fullt möjligt i dag. I Sverige utförs det mer än en njurtransplantation om dagen. Lägg därtill 181 levertransplantationer, 65 lungtransplantationer och 62 hjärttransplantationer, bukspottkörteltransplantationer, ö-cellstransplantationer och tarmtransplantationer.
2017 gjordes sammanlagt 818 transplantationer.
Men med fler organdonatorer hade fler liv kunnat räddas. Varje donator kan donera upp till åtta organ, och har alltså potential att rädda åtta liv. Av de omkring 100 000 personer som dör varje år i Sverige avlider mellan 200 och 270 under sådana omständigheter att en organdonation hade varit möjlig.
Den här veckan pågår Donationsveckan. Västerbottens läns landsting är med för åttonde året i rad. Målsättningen är att få fler att ta ställning.
Den som fyllt 15 år kan själv bestämma om han/hon vill registrera sig i donationsregistret. Hen behöver inte ha vårdnadshavarnas samtycke. Under förra årets donationsvecka var det 9 100 personer som tog ställning jämfört med mellan 400 och 1 000 anmälningar en vanlig vecka.
Men även de rent medicinska förutsättningarna för att donera sina organ har förändrats. På vissa kliniker i landet, men långtifrån på alla, kan en person vars hjärta slutat slå placeras i respirator. På så sätt kan fler organ ”räddas”. Detta naturligtvis under förutsättning att läkarna vet att personen i fråga sagt ja till donation.
Sverige borde ha betydligt fler donatorer. När den statliga Donationsutredningen genomförde en attitydundersökning hösten 2014 uppgav cirka 70 procent att de kunde tänka sig att donera sina organ och vävnader efter döden.
Men bara 16 procent av befolkningen hade registrerat sin inställning i Socialstyrelsens webbaserade donationsregister (juni i 2017). Av dessa var 74 procent positiva (med eller utan restriktioner). Majoriteten eller 60 procent av dem som anmält sig är kvinnor.
Det är siffror som talar sitt tydliga språk. Det finns en vilja att donera sina organ efter döden, samtidigt som det är för krångligt, eller vad det nu kan vara, att registrera sig. Kanske skulle Sverige behöva införa ett system där alla registreras som organdonatorer och aktivt måste säga ”nej”.
Eller varför inte damma av den förre socialministern Göran Hägglund (KD) förslag att frågan per automatik skulle ställas vid förnyande av pass eller körkort, eller när man fyller i självdeklarationen.
De flesta är positivt inställda till att rädda andras liv.
Men då måste det också vara enklare att göra det.