Gunsten kommer, gunsten går …
För inte så länge sedan var Centerledaren Annie Lööf ifrågasatt, de riktigt onda tungorna utnämnde henne till en säkerhetsrisk, i den meningen att hon var på väg att föra partiet under fyraprocentsspärren och ut ur riksdagen.
Men hennes belackare hade fel.
Centerpartiet i allmänhet och Annie Lööf i synnerhet gjorde en imponerande valrörelse. Mer ideologiska rötter (i nya kläder), mer tydlighet och mer kaxighet gav partiet 6,1 procent av rösterna. Man blev näst största borgerliga parti.
I det politiska tomrum som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lämnade efter sig steg Lööf fram som den borgerliga oppositionens främsta företrädare och talesperson. Nya Moderatledaren Anna Kinberg Batra gör nog klokt i att inte se rollen som Alliansens ansikte utåt som självskriven.
Är då allting frid och fröjd i det centerparti som i dag samlas till kommundagar i Norrköping?
Nja, inte allting, det finns en latent konflikt mellan stad och land. Det finns också en latent konflikt kring partiets ideologiska hemvist. I sitt jultal var Annie Lööf noga med att poängtera att dagens Centerparti är ett liberalt parti. Den ideologiska resan från ett renodlat agrarparti, till ett parti med miljöprofil (innan Miljöpartiet) och vidare till ett liberalt parti har inte varit smärtfri. Kritiker har alltid funnits ute i partiorganisationen och bland kärnväljarna. Börjar opinionssiffrorna vika lär de konflikterna dammas av igen.
I en tid när man i princip kunnat sätta likhetstecken mellan moderat politik och Alliansens politik har ett parti som Centerpartiet missgynnats, marginaliserats. Agrara frågor kring handelsgödsel och mer pengar till mjölkbönderna vinns det inte särdeles många röster på. Att verka för bättre villkor för småföretagarna är viktigt, men ingen vinnande valfråga, det är heller inte den självpåtagna rollen som Alliansens gröna samvete.
Om det nu har funnits någon Annieeffekt så har den också avtagit efter valet. Den senaste sammanvägningen av de ledande opinionsmätningarna visade minus 0,5 procent. Drömmarna om fornstora dagar när partiet regelmässigt hamnade på mellan 10 och 20 procent stannar förmodligen vid drömmar – inom överskådlig tid.
Centerpartiet gör nuförtiden allt större anspråk på att vara riksdagens mest liberala parti, liberalare än till och med Folkpartiet liberalerna, och det i en tid när klassiskt liberala partier kastas ur parlamenten i Europa. Det märks inte minst i migrationspolitiken där C (hittills är kanske bäst att tillägga) inte börjat flörta med Sverigedemokraternas väljare, som andra partier gjort.