FILE - In this Sept. 4, 2012 file photo, a worker collects white grapes in the vineyards of the Chateau Haut Brion, a Premier Grand Cru des Graves, during the grape harvest in Pessac-Leognan, near Bordeaux, southwestern France. Scientists using biomolecular analysis of ancient amphorae have proven that winemaking began in France as early as the fifth century BC, when local Celts picked up viticultural techniques from seafaring Etruscans from central Italy. (AP Photo/Bob Edme, File)
Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är en intresseorganisation. Det är enligt Nationalencyklopedins definition en ”sammanslutning som arbetar för medlemmarnas ekonomiska bästa”. Det gör LRF, och det gör man bra. Vem har kunnat missa deras budskap om Sveriges förträffliga djurhållning eller hur lantbrukarna blivit en viktig del av svensk naturvård genom att hålla landskapet öppet. Sörgården nästa, ungefär.
För länge, länge sedan, på 400-talet, spred romarna konsten att odla, framställa och dricka vin norrut, så långt norrut som till södra England. Däremot är vinodlingar i Sverige en förhållandevis ny företeelse, även om klimatet i södra Sverige inte är helt olikt det brittiska med milda vintrar och svala somrar. Det är först under senare år som intresset för att odla vin tagit fart. De svenska vingårdarna är koncentrerade till Skåne, men det finns även odlingar i Halland, Blekinge, vid Vänern, i Sörmland och utanför Sundsvall.
Kanske är det inte så konstigt att LRF tar strid för gårdsförsäljning av alkohol, det är ju deras medlemmars bästa de arbetar för. En anmälan till EU-kommissionen har det också blivit.
Att det sedan kolliderar med vad som är bäst för folkhälsan tycks inte bekymra, inte heller att experter som Kjell-Ove Oscarsson, styrelseledamot i Alkoholpolitiskt forum, en förening som arbetar för en restriktiv alkoholpolitik, varnar för att det kan komma att äventyra Systembolagets försäljningsmonopol.
Nu lär inte gårdsförsäljningen som sådan göra något större avtryck i den svenska alkoholkonsumtionen, köerna av missbrukare lär knappast ringla långa utanför vingårdarna. Svenskt vin är fortfarande en exklusiv produkt och kostar därefter. Vad det i stället handlar om är smygliberaliseringen av den svenska alkoholpolitiken.
Systembolaget har blivit alltmer serviceinriktat med hemkörning och förlängda öppettider, alkoholtillstånd delas ut i en strid ström och krogarna får ha öppet allt längre. När idrottsplatserna och ishallarna förvandlades till flashiga arenor blev det helt plötsligt socialt accepterat att ”ta en öl i pausen”. I ett samhälle där alkoholen har gjorts lättillgänglig frodas riskbrukarna, och ju fler riskbrukare desto fler missbrukare.
LRF anser att frågan om gårdsförsäljning av alkohol är så viktig att man tar strid för den. Vad man hoppas på är att EU-kommissionen ska säga ajabaja till Sverige, så här får ni inte göra. Det är ett egoistiskt agerande, ur en rad aspekter. Den svenska alkoholpolitiken ska beslutas i Sveriges riksdag, inte styras av EU-kommissionen i maskopi med svenska intresseorganisationer.