Ledare. Klarar inte Postnord av att bära sina kostnader måste staten agera, på ett eller annat sätt. Då är det inte orimligt att staten går in och täcker förlusterna. Det vill säga att vi skattebetalare är med och bidrar. Även i den avlägsnaste av svenska avkrokar måste man kunna lita på att post går att skicka och att post kommer fram.
Jag bär på vykort till fru Hansson / en faktura till nån som blir blåst / och en postordersförskottsavi / som är stämplad i Borås / Ett paket till lilla Jenny / och en tipsvinst till Hedin / och så veckans vackra kärleksbrev / till byns enda blondin …
Visst kommer du ihåg den?
Sven-Ingvars hit ”Byns enda blondin” från 1994. Text och musik: Niklas Strömstedt.
Den är som ett vackert barndomsminne. Brevbäraren som kom gående eller cyklande genom byn. Som pratade några ord över staketet innan breven och räkningarna åkte ner i brevlådan. Med tiden fick brevbärarna gula postbilar, som blivit blå. Turerna blev längre, arbetsdagarna stressigare, det brev som en gång betydde så mycket ”för en far och en mor” skickas numera digitalt.
Den dansksvenska postkoncernen Postnord har problem, ekonomiska sådana, stora sådana. Siffran på ”sista raden i bokslutet” är inte röd, den är illröd. De tre senaste åren landar förlusterna på totalt 2,99 miljarder kronor. Postnord riskerar konkurs om inte staten går in med mer stöd. Det visar, enligt Dagens Nyheter, en hemlig rapport som beställts av den svenska regeringen.
Hur kunde det gå så illa?
Postnordkoncernen ägs till 60 procent av svenska staten och till 40 procent av den danska. När svenska och danska staten slog ihop sina postpåsar led den danska delen av stora effektivitetsproblem. Att effektivisera har kostat och kostar fortfarande mycket pengar. Bolaget har dränerats på kapital. Lägg därtill att Danmark redan då bestämt att danskarna i princip skulle sluta skicka brev. I Danmark är det den digitala brevlådan som gäller. Den typiska dansken skickar brev i pappersform bara en gång per år.
Den lönsamma brevhanteringen minskar. Enligt Post- och telestyrelsen väntas de svenska brevvolymerna han halverats inom några år. Postnord hoppades på paketmarknaden. Men där är konkurrensen stenhård, har det visat sig, marginalerna är mycket små. Postnord har också ett samhällsuppdrag som inte konkurrenterna på den avreglerade postmarknaden har.
Postnord har genomgått stora förändringar. En omställning som kommer att fortsätta. Post- och telestyrelsen har redan godkänt postutdelning varannan dag. Men det räcker inte. Företaget vill dela ut brev med tre dagars mellanrum. Och vill ha besked av regeringen. Vilket man också kommer att få. Energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) tillsätter en utredning.
Den ska ta ställning till hur postens samhällsuppdrag ska formuleras och finansieras i framtiden, inom detta ryms frågan om tredagarsleverans.
Det är bra att frågan utreds. För bortom alla ekonomiska problem och strukturomvandlingar är det viktigt att inte glömma bort att Postnord i grund och botten har ett oerhört viktigt samhällsuppdrag; att inom rimlig tid – det regleras i postförordningen – dela ut brev och annan post oavsett var i landet den är inlämnad och oavsett var i landet adressaten bor.
Klarar inte Postnord av att bära sina kostnader måste staten agera, på ett eller annat sätt. Då är det inte orimligt att staten går in och täcker förlusterna. Det vill säga att vi skattebetalare är med och bidrar till att fru Hansson, lilla Jenny, Hedin och byns enda blondin kan gå ut till brevlådan och hämta in dagens leverans från posten.
Även i den avlägsnaste av svenska avkrokar måste man kunna lita på att post går att skicka och att post kommer fram.