En amerikansk student, Connie Dickinson, betalade över 180 000 kronor för en undermålig utbildning på Mälardalens högskola ( DN 20/4 2015).
Utbildningen, som marknadsfördes som att den var av mycket hög kvalitet, var i realiteten så pass dålig att den av statens tillsynsmyndighet underkändes på hela fyra av fem punkter. Bland annat kunde lärare knappt prata engelska, och det saknades datorer och sittplatser. Stiftelsen Centrum för rättvisa, som ombud för Connie Dickinson, har därför stämt Mälardalens högskola.
Det är lätt att förstå Dickinsons frustration. Hon blev lovad något hon inte fick, och tvingades betala en betydande summa för det.
Mälardalens högskola vill inte betala tillbaka Dickinsons pengar, men skolans rektor säger sig önska ”klarhet i den här frågan” från regeringens sida. Det ser ut att kunna dröja. Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning, säger till TT att regeringen ”tänkt påbörja en översyn”. Regeringen vill även invänta det rättsliga resultatet av stämningen mot Mälardalens högskola.
Dickinson–fallet sätter fingret på två viktiga frågor som borde engagera en utbildningsminister illa kvickt: svensk utbildningskvalitet samt rättssäkerheten för utländska studenter när något går snett.
Köper vi en vara eller tjänst från ett privat företag som missköter sig har vi givetvis juridiken på vår sida. Frågan är: varför gäller ännu inte detsamma inom det offentliga?
Studieavgifter för studenter från länder utanför EU/ESS-området, som infördes 2011, är inte bekymret här. När andra länder tar ut studieavgifter finns det goda skäl för även Sverige att göra det. Problemet är att studenter – såväl utländska som svenska – riskerar att hamna på utbildningar som inte håller måttet.
I en pågående granskningav svenska högskoleutbildningar har Universitetskanslersämbetet upptäckt brister hos 240 av 1 619 utbildningar. Hur garanterar vi att utbildningarna håller vad de lovar? De största lärosätena lägger miljontals kronor på marknadsföring mot utländska studenter. De borde lägga en del av miljonerna på bättre utbildningar.
Eftersom Mälardalens högskola inte vill betala tillbaks Connie Dickinsons pengar, är det bra att juridiken säger sitt. Om det sedan är fel på lagen, är det upp till våra folkvalda att agera. Ingen student ska luras att gå en värdelös utbildning – och definitivt inte behöva betala dyrt för den.
Sakine Madon