Det brukar sägas att när det går dåligt för Moderaterna går det bra för Liberalerna.
Den senaste mandatperioden har det dock varit en sanning med modifikation. När det gick som sämst för Moderaterna gick det som bäst för Centerpartiet. Ett tag framstod partiledaren Annie Lööf som självklar talesperson för den borgerliga alliansen.
Annat var det 2011 när Annie Lööf tog över. Då var krisstämpeln framplockad. Centerpartiets transformeringen till ett modernt och liberalt parti hade inte gått smärtfritt.
I Skellefteå har svängningarna varit mindre. Inga höga berg, inga djupa dalar. 6,56 procent i valet 2010 blev 6,11 procent 2014.
På det lokala planet kan Centerpartiets politik beskrivas som allmänborgerlig med betydande gröna inslag. Partiet strider med Miljöpartiet om epitetet Skellefteås grönaste parti och med Liberalerna om att vara det liberalaste, eller rättare sagt mest socialliberala, partiet.
Centerpartiets lista till kommunfullmäktige toppas av Carina Sundbom. Den innehåller 34 namn, 19 är män och 15 är kvinnor. Maria Sandström och Kurt Vallmark hamnar utanför fullmäktige, givet att Centerpartiet behåller sina sex mandat. Katarina Larsson från Burträsk och Pär Brubäcken, Älvsbacka är nya namn.
Centerpartiet är ett parti på riksplanet, ett annat här i Skellefteå. På riksplanet har Annie Lööf byggt ett helt nytt parti med helt nya väljare. Enligt SCB:s majmätning är Stockholms stad numera ett av partiets starkaste fästen. De röda stugorna på landet har ersatts av glas, betong och självförverkligande livsstilsliberalism.
På det lokala planet handlar det mer om jordnära frågor, ofta med fokus på omlandet. Det kan handla om returbussar som åker runt och samlar ihop återvinningsmaterial, om att bevara byskolan, om trygghetsboenden i ytterområdena, om kollektivtrafiken på landsbygden och om landsbygdsföretagens situation.
Här duger fortfarande det nygamla fokuset på landsbygdsfrågor, om än i moderniserad form.
Men det är också här som många centerpartister springer fel, när landsbygdsfrågorna ska moderniseras. Som de gjorde när gårdsförsäljningen av alkohol diskuterades.
Då försökte partiet göra det lätt för sig. Man pratade i termer av jordbruks-, landsbygds-, näringslivs- och turistpolitik, men glömde varför Sverige grundade Systembolaget i mitten av 1950-talet. Målet var att begränsa alkoholkonsumtionen, för ju mer det dricks desto större blir alkoholskadorna.
Nya tider kräver nya lösningar. Att ett partis traditionella bas försvinner behöver inte betyda att partiet gör det. Det enda som behövs är nya väljare – metaforiskt byts mjölkbönderna ut mot småföretagare – och då är det lätt att förirra sig in på populismens område. Konsekvenserna får någon annan ta.
Det är ett kaxigt och självsäkert parti som går till val i Skellefteå. Parollen är att Skellefteå behöver ett nytt ledarskap, visionen ett grönt, tryggt och växande Skellefteå. Och ledarskapet, det ska Centerpartiet ta.
Jo, Skellefteå behöver ett nytt ledarskap, det är aldrig bra när makten konsolideras och koncentreras till ett parti under ett mannaminne eller mer.
Men att det är Centerpartiet som ska ta ledarskapet?
Hur var det nu Agnetha Fältskog sjöng; att dröm är dröm och saga saga, och att drömmer gör blott de svaga. Ett parti som landar mellan sex och sju procent i val efter val är inte starkt, hur kaxigt det än är.