Den stadsbo som ägnat några kvällar åt Po Tidholms SVT-dokumentärserie ”Resten av Sverige” har fått alla sina fördomar bekräftade.
Den bild som målas upp är kolsvart. Den är också en bild som alltför väl passar in på den gängse massmediala beskrivningen av en avfolkad landsbygd präglad av arbetslöshet och urusel service bebodd av bidragstörstande själar.
”Resten av Sverige” måste vara ett av SVT:s värsta självmål. Den bild som förmedlas bidrar till korkade och okunniga uttalanden från politiker och andra makthavare. Typ att stockholmare skulle vara smartare än lantisar och att verka för Norrbotniabanan skulle vara en krigsförklaring mot Stockholm.
Samtidigt måste man ge Tidholm delvis rätt, men bara delvis. Delar av landsbygden står inför gigantiska utmaningar, men bara delar. För det finns en annan landsbygd, en blomstrande sådan. Med företag som vill växa, med inflyttning i stället för utflyttning, med ett livaktigt föreningsliv.
Men den bilden är av någon outgrundlig anledning inte lika intressant att visa. Då plöjs det hellre på i gamla, invanda kolsvarta fotspår.
Så vad behöver då landsbygden? Förutom att public service speglar den på ett sätt som bättre överensstämmer med verkligheten.
Ja, inte är det den rödgröna regeringens pålagor i form av straffskatt på avstånd och försämrad postservice. För mig är det obegripligt att Isak From, socialdemokratisk riksdagsman från Norsjö, försvarar kilometerskatten (norran.se 13/10 2016) – även om den skulle differentieras.
Nej, vad som behövs är att skapa ett företagsklimat som det går att växa i, inte ett som hela tiden riskerar att bli sämre med allehanda pålagor. Det handlar om rätt arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att utbilda i bristyrken och då tänka på att landsbygdens arbetsmarknad skiljer sig en hel del från storstadsregionernas.
Allt det här och mycket till har Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef på Företagarna, skrivit en rapport om: ”Tillväxt i hela landet – Företagarnas perspektiv på landsbygden”. Där han bland annat kan konstatera att sju av tio företagare ser goda möjligheter att expandera verksamheten.
Om bara de rätta förutsättningarna finns.
Det som brukar kallas hjälp till självhjälp.
Både nuvarande regering och de kommande har ett val att göra, om det finns ambitioner att rädda landsbygden: Antingen konstgjord andning i form av fler bidrag, eller så ser man till landsbygdens villkor och skräddarsyr lösningarna.
Men SVT har också ett val att göra: Antingen fortsätter man att svartmåla landsbygden med den svartaste av färger, eller så börjar man presentera en verklighetsbild som bättre stämmer överens med hur det egentligen ser ut.
Och då är det dags för någon annan än dysterkvisten Po Tidholm att presentera bilden av svensk landsbygd.