Sakine Madon, ledarskribent på Norran.
Under rubriken ”Vänsterns gubbvälde” ger sig vänstertidskriften ETC i kast med frågan om hur det kommer sig att allianspartier väljer kvinnor till partiledare, medan vänsterpartier som S och V leds av män (12/12 2014).
Frågan aktualiseras av att Moderaterna om några veckor kommer att få sin första kvinnliga ledare. Dessutom har Centerpartiets Annie Lööf medvind, och i diskussionerna kring Folkpartiets och Kristdemokraternas framtida ledare finns många kvinnonamn.
För att nämna några: folkpartisterna Maria Arnholm och Birgitta Ohlson, samt Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg Johansson.
ETC konstaterar att samtliga borgerliga partier kan komma att styras av kvinnor, ”medan vänstern domineras av män”.
En teori som framförs i ETC är att det kan vara lättare för män att bli valda som ledare för socialdemokratin, då facklig bakgrund väger tungt. Partiledare Stefan Löfven har en facklig bakgrund, precis som många lokala S–företrädare, inte minst i Skellefteå. Det förklarar säkert en del. Tidigare partiledaren Mona Sahlin ska dock inte glömmas i sammanhanget.
Kring Vänsterpartiet har det funnits en skarp kritik mot att feminismen släpar efter. Själva bildandet av Feministiskt initiativ, med tidigare V–ledaren Gudrun Schyman i spetsen, är ett tydligt tecken på det och har kommit att bli ett alternativ för feministiska socialister.
Vad beror det då på att kvinnor i allianspartierna tar sig till toppen? Ingen av de kvinnor som är, eller ser ut att komma att bli, borgerliga partiföreträdare förespråkar kvotering. Paradoxalt nog kan det vara just avsaknaden av kvoteringsmål, och ett fokus på politisk skicklighet, som gör det självklart för kvinnor att ta plats.
Den som tittar på vad som kan kallas politiska meriter ser att exempelvis Birgitta Ohlsson lyckas få fler personkryss av väljarna än den nuvarande folkpartiledaren Jan Björklund. I Centerpartiet fick Annie Lööf ett större stöd av partikamraterna än exempelvis kandidaten Anders W Jonsson. Moderaterna framhåller Anna Kinberg Batras skicklighet och erfarenhet.
Det behövs i politiken – precis som övriga samhället – en ständig debatt om förlegade värderingar om manligt och kvinnligt. Många kvinnor på maktpositioner i politiken vittnar om hur de bemöts annorlunda än manliga ledande politiker. Det måste ifrågasättas och ändras.
Däremot kan vi en gång för alla skrota teorin om att kvinnor måste kvoteras för att nå toppen.