ILLUSTRATION: ANNIKA ERIKSSON
Det ska, som bekant, byggas ett kulturhus i Skellefteå. Om det har redan sagts mycket, skrivits mycket och diskuterats mycket. Mötesstrategen Björn Masuhr från Stockholm har fått i uppdrag av kommunen att titta lite närmare på bygget. Långsamt växer bilden av kulturhuset fram, eller som Masuhr valt att kalla det, Skellefteå kultur-, evenemangs- och möteshus.
I Hudiksvall hotas renoveringen av Kulturhuset Glada Hudik av ett maktskifte. Moderaten Jonas Holm, avgående kommunalråd och en av de drivande krafterna bakom satsningen, befarar att nu, när Socialdemokraterna tar över, så tappar planerna fart. Sådant behöver man inte bekymra sig om i Skellefteå. Här finns det en överväldigande majoritet för ett kulturhusbygge i fullmäktige. Det är bara Sverigedemokraterna som säger nej.
Den första delen av Björn Masuhrs utredning handlar om utformningen och husets funktioner. Det är väldigt mycket klokt som sägs, och som skrivs. Det handlar om hur lokalerna ska kunna utnyttjas mest effektivt, om de olika verksamheternas behov och tillgångar, om hur man ska kunna samsas. Mycket ska rymmas: Västerbottensteatern, en gästspelsscen med plats för 1 100–1 500 i publiken, bibliotek, Skellefteå konsthall och Museum Anna Nordlander ska dra jämnt med möten, evenemang och utställningar.
Ett flexibelt kulturhus, med scener av olika storlek, och med utrymme för mötesplatser, fika och mat, skulle onekligen lyfta de centrala delarna av Skellefteå. Men frågan är om ett kulturhus också lyfter kulturen som sådan. Den kultur som passerar kommunens nålsöga, och kommer in, kommer naturligtvis att få ett uppsving, men hur blir det med den andra, den som inte får plats. Det borde faktiskt kulturens och kommunens makthavare ta sig en ordentlig funderare kring.
De borde också ta sig en funderare kring vad man innerst inne vill med kulturen i Skellefteå. Det räcker inte med att bygga en mötesplats för kultur och evenemang, med ett kulturhus följer också ett ansvar att satsa på kulturen. Se på Luleå som ökat sin kulturbudget från drygt 62 miljoner kronor till nästan 94 mellan 2005 och 2013.
Kultur är inte gratis. Kultur kostar, och måste få kosta. Ett av Björn Masuhrs uppdrag från kommunen var att även beskriva ”driftsekonomiska, marknadsmässiga och andra synergier”, som vore det ett underlag inför en större företagsfusion. Vad och hur mycket Skellefteå kan vinna/tjäna på ett bygga ett kulturhus borde inte dominera den politiska och offentliga debatten. En kultursatsning borde i stället motiveras av förhoppningen att det leder till mer kultur.