Att tillsätta en utredning är ett klassiskt sätt att avföra en fråga, som man inte vill prata om, från den politiska dagordningen. Sedan den tillsattes våren 2010 har den parlamentariska socialförsäkringsutredningen fyllt exakt den funktionen för regeringen.
Samtidigt som a-kassan successivt urholkats, både sett till hur många som omfattas och till ersättningsnivåerna, och sjukförsäkringens förmåga att hjälpa människor tillbaka till jobb ifrågasätts av allt fler, har regeringen kunnat avfärda kritikerna med beskedet att man avvaktar socialförsäkringsutredningens betänkande.
Men utredningsväsendet är också ett sätt skapa långsiktigt stabila system genom att lyfta diskussionen i viktiga frågor över de dagspolitiska motsättningarna och ge lösningar en bred förankring.
Ett tag såg det också ut som att det fanns ganska goda förutsättningar för att utredningen skulle kunna lägga fram ett förslag på en reformerad a-kassa i linje med de tankar som TCO presenterade i höstas. Det skulle bland annat innebära att fler skulle omfattas av a-kassan och att taket, som inte förändrats sedan 2002, skulle höjas från dagens 18 700 kronor till 27 000 kronor.
Problemet är bara att Moderaterna inte vill. Man har framgångsrikt skapat en politisk konfliktlinje där fungerande socialförsäkringar beskrivs som passiviserande bidrag.
Hellre än att behöva förhålla sig till vad en bred parlamentarisk majoritet anser, vill man kunna fortsätta att tala om hur en arbetslinje står mot en bidragslinje. Ett utredningsförslag skulle med andra ord ha tvingat Moderaterna att föra en diskussion som man är nästan säker på att förlora.
Det är sannolikt så man bör förstå att socialförsäkringsutredningens huvudsekreterare Irene Wennemo fick sparken för ett par dagar sedan. Officiellt tvingas Wennemo, som tidigare var chef för LO:s arbetslivsenhet, bort efter att ha nominerats till ny ordförande för S-kvinnorna.
Det är sig ett brott mot principerna bakom utredningsväsendet, där det alltid varit självklart att personer med en annan politisk färg än den sittande regeringen kunnat ha ledande positioner.
Men det understryker också krisen i socialförsäkringssystemet. Fungerande socialförsäkringar är avgörande i en dynamisk ekonomi. De underlättar strukturomvandling och gör det möjligt för människor att byta jobb och yrkesinriktning när ekonomin förändras, utan att det sociala priset blir alltför högt. Moderaternas ointresse för ett fungerande socialförsäkringssystem är ett samhällsproblem, som övriga regeringspartier inte längre kan blunda för.
Svend Dahl
Fil dr i statsvetenskap och chef på Liberala Nyhetsbyrån