FOTO: ROBERT HENRIKSSON/SVD/TT
Det gick som väntat. Finlands parlament sa ja till att gå vidare med planerna på ett kärnkraftverk i Pyhäjoki, 15 mil från Skellefteå. Vad svenska kommuner längs Bottenviken tyckte struntade parlamentet i, precis som man gjorde med miljörörelsens protester.
Det ska med en gång sägas att i det här fallet är Finlands sak inte vår. Vill Finland bygga ett kärnkraftverk på finsk mark så är det ingenting som varken Sverige, svenska kommuner eller den svenska miljörörelsen ska kunna påverka. Eller som Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S) säger till Norran: ”Sverige kan inte lägga sig i andra länders energipolitik. Vi har uttryckt vårt missnöje, man kan inte förändra eller påverka beslutet. Men vi välkomnar det inte.”
För bara något år sedan var opinionen i Finland strakt kärnkraftsvänlig. Det är den fortfarande även om motståndet ökat. En förklaring som brukar framhållas är den energikrävande skogsindustrins betydelse för landet. Kärnkraften ses fortfarande som en teknik som ger den billiga energin som i sin tur ska trygga konkurrenskraften.
Kärnkraften som sådan kan man ha synpunkter på, både för och emot. Men att utveckla eller avveckla är en fråga som måste hanteras inom överskådlig tid – både i Finland och i Sverige och i andra länder med kärnkraft. Finland har med riksdagens klartecken till Hanhikivi 1 valt fortsatt satsning på kärnkraften. I Sverige är dess framtid däremot oklar. Nästa regeringsbildare bör bjuda in till blocköverskridande samtal.
Den finländska regeringen har sagt sitt, det är ett beslut som kärnkraftsmotståndare på både den finska och den svenska sidan måste respektera. Och även om röstsiffrorna var klara ska man vara medveten om att det inte var ett givet besked. Kärnkraftsprojektet har kantats av diverse problem, främst ekonomiska sådana, men det har också handlat om intressenter som hoppat av och om politiska förvecklingar. Tidigare i höst sprack den finländska regeringskoalitionen när De gröna hoppade av i protest mot planerna.
Problemet med Pyhäjoki är inte i första hand kärnkraften som sådan. Det handlar i stället om att ryska Rosatom gått in som storägare och leverantör. I en tid när relationerna mellan Ryssland å ena sidan och EU, Nato och USA å den andra är minst sagt frostiga, med långtgående handelssanktioner, väljer EU-landet Finland att göra affärer med den stora grannen i öst. Att Finland är ett av få västländer som tror och vill satsa på kärnkraften är helt i sin ordning, det borde även Sverige göra, men däremot borde man välja sina samarbetspartners med större omsorg.