Morgondagens folkomröstning handlar dels om sjukvården i inlandet, dels om att protestera mot den styrande majoriteten.
Irritationen har varit påtaglig. Under den debatt som Västerbottensnytt sände från Folkets hus i Lycksele var det ja-sidans debattörer, Sören Granberg från Doroteaupproret och oppositionspolitikern Nicklas Sandström (M), som hade den lätta uppgiften. På Norrans insändarsida har socialdemokratin anklagats för såväl feghet som ”diktatoriska anstrykningar”.
Känslorna svalnar inte av att en del röstberättigade – i Bureå, i vissa delar av inlandet och i Umeområdet – inte har fått sina röstkort. Något som Stellan Hallberg, omröstningssamordnare vid landstinget, kommenterar på följande sätt: ”Det är klart att det är en nackdel, men jag tycker folk tjatar på om det här.” Ansvariga från landstinget bör i stället väga sina ord och göra sitt yttersta för att rätta till misstag som kan leda till legitimitetsproblem, eventuellt omval i områden där röstkort har saknats och ökad frustration.
Bortsett från ”Projekt balans”, skillnaden mellan akutbilar och ambulanser och utvecklingen i inlandet, visar folkomröstningen även, precis som den eventuella folkomröstningen om Centrumbron, behovet av att uttrycka kritik mot den styrande majoriteten. Väljarna röstar gärna på Socialdemokraterna och uttrycker missnöje under mandatperioden – i stället för att rösta bort S vid val. Väljarbeteendet påminner om Albert Otto Hirschmans, prisbelönt ekonom med intresse för politik, teori om påverkan.
Hirschman menade att en väljare, eller en kund på en marknad, kan välja ”exit” eller ”voice”. Exit innebär att man väljer bort ett alternativ man är missnöjd med, voice innebär att man aktivt protesterar men stannar kvar i den organisation eller det styre som har makten.
När vi handlar varor är det ofta enklare att välja bort en butik eller produkt som har gjort oss missnöjda. Väljarbeteenden inom politiken är mer komplicerade; gamla vanor, kultur och värderingar spelar in. Det är med andra ord inte lika enkelt att rösta annorlunda mot vad man kanske har gjort i hela sitt myndiga liv, som att byta schampomärke.
Trenden sett till riket i stort är som bekant att väljarna blir alltmer lättrörliga. Innan valet 2006 var en stor skara svenskar ännu trogna S-väljare, numera väljer allt fler exit när de är missnöjda. Kommer skelleftebor och övriga västerbottningar att följa det mönstret och börja rösta bort politiska majoriteter?
I morgon får vi se om missnöjet får gehör, och hur väl voice-metoden fungerar.