Kommer du ihåg Göingeflickornas gamla slagdänga ”Ett brev betyder så mycket”.
För dig som inte gör det går den säkert att hitta på nätet.
Men för att ett brev ska kunna betyda mycket måste det komma fram. Vilket de inte alltid gör. Fyra av tio upplever att de blivit av med post, hälften av svenskarna saknar förtroende för Postnord, enligt en undersökning från Aftonbladet/Inizia.
Det handlar om brev och paket som aldrig dyker upp, misshandlade försändelser, reklamationer som inte godkänns och brev som hamnar fel. Försök förresten få något utlämningsställe att ta tillbaka ett brev som hamnat i fel brevlåda.
Brevbärarna å sin sida vittnar om otillräcklig bemanning, brist på inflytande, långa arbetsdagar och inställda raster.
Enligt Post- och telestyrelsen (PTS) har brevdistributionen aldrig varit sämre.
Vilket bland annat Guldstadens kvinnojour i Skellefteå bittert har fått erfara. Deras ansökan till Socialstyrelsen om ett extra statligt bidrag på 400 000 kronor aldrig fram, det slarvades bort någonstans på vägen mellan Skellefteå och Stockholm.
Visst, så viktig post borde ha rekommenderats.
Å andra sidan borde man kunna lita på posten, att de mot betalning ska kunna ta en försändelse från punkt A till punkt B.
Vad har då Anders Holm, Postnords Sverigechef, att säga till postens försvar, efter nästan 1 500 registrerade klagomål hos PTS under årets åtta första månader: ”Kris skulle jag inte rubricera det som, men vi har ett ansträngt läge”.
Sverige och Danmark slog 2009 ihop sina postsäckar. Men giftermålet blev inte lyckat. Affären var feltänkt. Den dansksvenska alliansen förvandlades snabbt till en mesallians. Digitaliseringen har gått snabbt i Danmark och i takt med en ökad sådan har förlusterna på andra sidan Öresund skjutit höjden.
Det var inget jämställt äktenskap, det är inget jämställt äktenskap.
Och vem får betala?
Förutom skattebetalarna lär det först och främst bli landsbygdens folk och företag. Kristina Jonängs (C) utredning ”Till sista utposten” talar bland annat om att boende i glesbygd kan få hämta sin post i till exempel livsmedelsaffären och att kravet på postutdelning fem dagar i veckan kan komma att ändras.
Och på tal om Centerpartister.
Den dåvarande näringsministern Maud Olofsson (C) såg inga hinder för det dansksvenska ”äktenskapet”. Det skulle bli både snabbare och säkrare leveranser. Men det blev det inte. Det blev tvärtom. En krisstämplad post som befinner sig i krig med sina kunder är bara ett av flera mindre angenäma eftermälen som näringsminister Olofsson lämnat efter sig.
Det räcker med att säga Nuon.
Postnord är ytterligare ett bevis på att stordrift inte alltid löser alla problem.
Postdistributionen är en del av den svenska infrastrukturen, och den måste man kunna lita på. Det är något att tänka på för alla rödgröna landstingspolitiker som solidariskt ställer sig bakom länsklinikerna, eller alla förespråkare för de nya jätteregionerna.
Det är bara att hoppas på att den nuvarande näringsministern Mikael Damberg (S) har kraft nog att städa upp efter en av Maud Olofssons mindre lyckade affärer. Damberg har gett Postnord ett halvår på sig att få ordning på det självklara – att ett brev alltid ska komma fram i välbehållet skick..
Postnords högsta ledning borde ta sig en allvarlig funderare på vem som vill betala för en tjänst som det inte går att lita på.