Norrans krönikör Kjell Hanseklint brukar med jämna mellanrum påpeka hur viktigt det är att ha fått ”rätt” föräldrar. Hur språkutveckling, läsförståelse och därmed också, i sin förlängning, utbildning påverkas av ens föräldrars klasstillhörighet. Hanseklints tes är att det livslånga lärandet börjar med de första godnattsagorna och att barn till akademiker där har ett försprång. Det är en tes som stöds av forskningen.
Grovt generaliserande kan man säga: arbetarklass blir vid sin läst, akademiker vid sin.
Men den ojämlikhet som kan relateras till klass stannar inte där. Det finns stora skillnader i barns hälsa, skillnader som hänger samman med föräldrarnas inkomst och utbildning. Det konstaterar nationalekonomerna Eva Mörk, Anna Sjögren och Helena Svaleryd i forskningsrapporten ”Hellre rik och frisk – om familjebakgrund och barns hälsa” från tankesmedjan SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle). Särskilt utsatta är barn till föräldrar som från ekonomiskt stöd från kommunen, i vardagligt tal socialbidrag.
Lite siffror: Barn i familjer som tar emot ekonomiskt stöd från kommunen löper mer än dubbelt så stor risk att dö under barndomen, risken att bli inskriven på sjukhus är 40 procent högre och risken att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa är nästan tre gånger så stor.
Forskarna har jämfört Sverige av i dag, med början av 1990-talet, och konstaterar att den skillnad i hälsa mellan barn, beroende på föräldrarnas inkomst, som fanns redan då kvarstår. Med andra ord: regering efter regering har tyckt att det funnits viktigare saker än att verka för minskade klassklyftor, och därmed bidragit till att det sociala arvets onda spiral, där klasstillhörigheten gått i arv i generation efter generation, snurrat vidare.
I regeringsförklaringen sa statsminister Stefan Löfven (S) att en kommission för jämlik hälsa ska tillsättas: ”Regeringens mål är att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation”.
Höga ambitioner men det gäller att gå från ord till politisk verkstad. Höjd a-kassa, förändringar i sjukförsäkringen och höjt underhållsstöd är steg i rätt riktning, men bara små steg på vägen. Förskolan och skolan måste bli bättre på att se och hjälpa de barn som riskerar att halka efter, elevhälsan behöver mer resurser för att upptäcka psykisk ohälsa, vårdköerna till barn- och ungdomspsykiatri måste minska här i Västerbotten, föräldrar som står långt ifrån arbetsmarknaden måste få möjlighet att försörja sin familj.
Det klasslösa samhället är en socialistisk utopi. Däremot borde inte barns livsöde få avgöras av vilka föräldrar man råkar ha. Inte i Sverige.