Fokus i debatten hamnade snabbt på högerextremismen och nationalismen. Statsminister Stefan Löfven (S) ägnade hela sitt inledande anförande åt det.
Den amerikanska kulturpersonligheten Gertrude Stein (1874–1946) har sagt: Efter att ha tänkt igenom hur farligt allting är finns det inget som skrämmer mig längre.
Då hade hon kanske rätt, nu är det ord med passerat bäst-före-datum. För det finns fortfarande sådant som skrämmer, eller rättare sagt borde skrämma. Med knappt tre veckor kvar till EU-valet påminde statsminister Stefan Löfven (S) om vad valet handlar om: en folkomröstning om högerextremismens framfart.
I söndags möttes partiledarna i tv-studion, i SVT:s partiledardebatt. I onsdags var det dags igen, den här gången i riksdagen med fokus på EU.
Det är en händelse som ser ut som en tanke. När denna text publiceras skriver vi 9 maj, Europadagen. Den firas till minne av Frankrikes dåvarande utrikesminister Robert Schumans deklaration 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Deklarationen låg till grund för skapandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Det är i år 25 år sedan svenska folket sa ja till EU i en rådgivande folkomröstning. Sedan dess har stödet för EU ökat. En undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att 59 procent är för, 16 emot. Medlemskapet är bra för Sverige tyckte 77 procent av svenskarna i Europabarometern 2018, en undersökning som genomförs av Europaparlamentet.
Och när först Sverigedemokraterna och sedan Vänsterpartiet beslutade att ”ligga lågt” med kravet på en Swexit, ett svenskt EU-utträde, blev det en partiledardebatt som handlade om vad en partiledardebatt inför ett val till EU-parlamentet ska handla om: EU-frågor och hur den svenska rösten i parlamentet bäst kan utnyttjas.
Fokus i debatten hamnade snabbt på högerextremismen och nationalismen. Statsminister Löfven ägnade hela sitt inledande anförande åt det. De andra partiledarna hakade på i varierande utsträckning. C-ledaren Annie Lööf talade om ”kalla vindar” och ”mörka hot” och både L-ledaren Jan Björklund och MP-språkröret Isabella Lövin gjorde kopplingar till andra världskriget.
Men ett val till Europaparlamentet handlar om så mycket mer än bara hur högerextremismens framfart ska stoppas och hoten mot demokratin. Det handlar till exempel om en ny långtidsbudget, om hur den inre marknaden ska utvecklas, jordbrukets villkor, hur externa handelsavtal ska formuleras, hur EU-samarbetet ska utvecklas och hur ETS (EU:s system för utsläppsrätter) ska se ut.
Det var frågor som kom lite i skymundan när partiledarna dundrade på som bäst om högerextremismen och hoten mot demokratin. Samtidigt är det de frågorna som Europaparlamentet i olika tappningar har att ta ställning till gång efter annan. Framför allt när det gäller miljön och konkurrensen på den inre marknaden har EU en viktig roll att spela.
Det är dock frågor som inte är helt lätta att att hantera. Att säga ja eller nej till högerextremism är lätt, där är det väldigt mycket svart eller vitt. Att diskutera gränsskydd och hur EU:s jordbrukspolitik påverkar långtidsbudgeten är en helt annan sak, betydligt svårare. Men det är den typen av frågor, där det finns betydande skillnader partierna emellan, som behöver avhandlas.
Blev då medelsvensson och kompani mycket klokare av den här debatten, fick de någon hjälp i valet mellan de olika partiernas alternativ? Förhoppningsvis fick de det, men förmodligen inte.
Dessutom: hur många medelsvensson har möjlighet att lyssna till en partiledardebatt en helt vanlig onsdag mellan nio och halv ett?