Jimmie Åkesson borde lära av sina partikamrater i Skellefteå som förespråkar ökad insyn och öppenhet.
Offentlighetsprincipen är något av det svenskaste vi har.
En solid, grundmurad övertygelse om att brist på öppenhet är mer skadligt än transparens. Möjligheten att begära insyn i dokument, som upprättats som allmän handling, är en rättighet och ett verktyg för medborgare att hålla tjänstemän och ansvariga politiker till svars.
Sverigedemokraterna är knappast kända för sin vurm för transparens. Partiledaren Jimmie Åkesson är svensk mästare på att vilja veta minst av alla om sitt eget parti. Märkligt nog inträffar ”tysta leken börjar nu” vid de tillfällen han tvingas svara på kniviga frågor om andra partiföreträdares rasistskandaler och annan slags vandel.
Inte heller är Sverigedemokraterna särskilt glada för fri press och media. Partisekreteraren Rickard Jomshof har till och med antytt att han föredrar Ungerns drakoniska medielagar. Där har Viktor Orbáns maktparti Fidesz skaffat sig ett politiskt järngrepp över all media, och etablerat en atmosfär av rädsla för allt annat än megafonrapportering.
Det går inte att förneka att Sverigedemokraterna på flera håll i landet är starka förespråkare för öppenhet. I varje fall så länge det gagnar partiet. Det fanns som bekant en tid då SD per automatik utestängdes från insyn och inflytande. Men i takt med att partiet växt har det blivit allt svårare att hålla partirepresentanter borta från informationsflöde, nämndsplatser och presidier.
Att Sverigedemokraterna ofta åberopat raka informationspuckar har helt enkelt varit av egenintresse. Det har varit det enda sättet för SD att överhuvudtaget ha en chans att komma åt handlingar och ha koll på beslutsprocesser. På vägen har partiets förespråkande av delaktighet ibland spillt över på medborgarnas ökade möjligheter till insyn.
I Skellefteå föreslår SD i en motion att kommunen ska utöka den digitala insynen för medborgare och andra som vill kunna följa den politiska processen, exempelvis journalister. Detta genom att införa en ny praxis, tillsammans med ett digitalt system där kommunens tjänstemän ska ”stämpla in” inkommande motioner, interpellationer och Skellefteåförslag i ett externt sökbart arkiv.
Redan i dag går det som bekant att läsa kallelser, handlingar och protokoll via kommunens hemsida. Men först sedan hela möteshandlingen är sammanställd. Det SD föreslår är en slags öppen arkivtjänst där information finns tillgänglig utan bearbetning, hantering eller värdering.
Förslaget har flera fördelar: Man måste till exempel inte på förhand veta vilka nämnder som handhar ett särskilt ärende, eller på vilket sammanträde det kommer upp, för att kunna läsa om det.
I ett allmänt arkiv med ett par enkla sökfunktioner skulle det gå att fritt söka på alla motioner, från exempelvis Sverigedemokraterna, utan att först gå via en nämnd eller fullmäktiges handlingar. Förslaget är inte orimligt.
Kanske skulle även Jimmie Åkesson kunna lära sig någonting av Sverigedemokraterna i Skellefteå när det gäller öppenhet och viljan att veta mer?
Csaba Bene Perlenberg